Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det klart, att Potentilla fruticosa är väl skyddad gentemot människans
ingripande, ocli att växtens existens icke ens genom skogseldar
allvarsamt hotas. På den förra lokalen är däremot risken stor, att växten
genom markens odlande eller bebyggande skall utrotas.
Polenlilla fruticosa har som bekant en mycket vidsträckt utbredning
inom norra hemisfärens kallare delar och hänföres af F. W. C.
Areschoug (Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia, Lund 1867)
till den Nordsibiriska floran. Invandringstiden kan väl ej förläggas
till något annat skede än det, som enligt R. Sernanders terminologi
(Studier öfver den gotländska vegetationens utvecklingshistoria) benämnes
den arktiska perioden. Växplatsen befinner sig ju också högt öfver
an-cylusgränsen, men växten saknas på de talrika lägre hällmarkerna, som
hvad de edafiska faktorerna angår erbjuda lika goda villkor för dess
trefnad. Något liknande gäller om flera af Gotlands glaciala eller subglaciala
sumpväxter, hvilka förekomma uteslutande eller öfvervägande i de högst
belägna myrarna. Bekant är också, att en del dylika växter anträffats
fossila nedanför ancylusgränsen å södra Gotland, där de nu för tiden ej
träffas lefvande. Hällmarkerna, där alltid partier torde funnits, som
saknat slutna formationer, äro särdeles lämpliga för bevarande af urgamla
växtformer, trots invandringen af olika floror (jfr Sernander, anf. st.
p. 75; H. Hesselman, Vegetationen och skogsväxten på Gotlands
hällmarker, p. 82). Däremot synes den spontana floran numera ha svårt
att utbreda sig från det ena hällmarksområdet till det andra. Ty på
sydligaste Gotland saknas en del eljest allmänna hällmarksväxter
(Arrto-staphylos uua ursi, Sedum se.vangulare), medan t. ex. Adonis vernalis
blott förekommer på sydligaste delen och på Stora Karlsö.
Det beror nog ej på en tillfällighet, att i samma hällmarksområde,
blott några kilometer längre norrut, en annan glacial växt, Putsatilta
pålens, förekommer med en motsvarande eller snarare högre frekvens. Dess
andra lokal (i Lojsta socken) ligger också ofvanför ancylusgränsen.
Sannolikt är denna växt på Gotland liksom på tyska låglandet en verklig
glacial relikt (jfr A. Engler, Versuch einer Entwicklungsgeschichte der
Pflanzenwelt, I p. 170).
K. Johansson.
Om fyllodi hos Anemone silvestris L.
Några kilometer öster om Visby utbreda sig Endre hällmarker, bekanta
för sin tillgång på Anemone silvestris m. fi. kalkväxter. Vid ett besök
på en af lokalerna påträffade telegrafkommissarie Th. Lange sistlidne
sommar missbildade individ af nämnda växt, hvilka han visade mig.
Några dagar senare uppsökte jag stället för att närmare iakttaga växtens
förhållande till den typiska formen.
Missbildningen utgör hufvudsakligen exempel på fyllodi, ehuru äfven
andra egendomligheter förekomma. Rosettbladen ha det vanliga
utseendet. Mon redan hos stödjebladen börjar transformationen. I stället för
det vanliga tretalet finner man här flera tretaliga kransar, så anordnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
