Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(82)
bunden vid människoboningar och då är infektion blott tänkbar från
hus till hus resp. från smittade timmerupplag, eller kan smittan inkomma
med spontant infekteradt virke direkt från skogen. Detta är naturligen
en fundamental fråga i hela hussvampkapitlet af så teoretisk, praktisk
som rent juridisk vikt att få klarhet uti.
Nu har man emellertid ifrågasatt, huruvida den vildväxande Merulius
verkligen är samma art, som den i våra träbyggnader vegeterande.
Morfologiskt har man visserligen ibland trott sig kunna fastställa en del
obetydliga skiljaktigheter i växtsätt, frodighet o. s. v., men därom torde
nog numera alla vara ense, att inga sådana morfologiska särmärken
kunnat konstateras mellan den vilda och den »domesticerade» Merulius, att
de berättiga till uppställande af 2 skilda arter i vanlig mening.
Falck, en af de senare årens mest framträdande forskare på detta
viktiga praktiskt-botaniska arbetsfält, liar emellertid kunnat påvisa vissa
biologiska olikheter mellan de båda Merulierna, som åtminstone berättiga
till särskiljande af dem såsom i vissa afseenden mer eller mindre skarpt
differentierade biologiska raser, hvilka Falck kallar M. lacrymans
dome-sticus och M. silvester. Hufvudskillnaden dem emellan ligger uti de båda
myceliernas olika förhållande till värme. M. domesticus har sitt
tillväxt-optimum vid + 22 0 C. och M. silvester vid + 26 vid hvilken
temperatur M. domesticus nästan helt inställer sin tillväxt. Dessa optimalpunkters
olika läge har faktiskt sedan visat sig tillnärmelsevis konstant vid andra
forskares efterundersökningar med andra vilda och domesticerade
Meru-//us-raser. Falck påpekar, att det är af stor praktisk betydelse att kunna
genom termostatkultur (hvars utförande närmare beskrifves hos Mez)
öfvertyga sig om, hvilkendera rasen man liar att göra med i det speciella
fallet, ity att M. silvester har vida mindre förstörelseenergi, i det den
angriper veden omkring 3 gånger svagare än M. domesticus.
När Falck emellertid på ofvannämnda grundval velat uppfatta de båda
Merulius-formerna som konstanta biologiska arter, så har ban
tydligen gått för långt. Det har nämligen lyckats Mez att genom under
loppet af flera månader sakta stegrad temperatur gradvis vänja M.
domesticus (af ursprungligen + 22° optimum) vid allt högre värmegrader,
så att Mez till slut efter fem månaders träning frambragt icke mindre
än tre från olika håll härstammande M. domesticus-raser, som visade
mycket liflig tillväxt ännu vid +27° C. Då det alltså lyckats vid
artificiell kultur förskjuta dessa kardinalpunkter så väsentligt, så torde de
FALCK’ska biologiska arterna icke få tillmätas något större artberättigande,
utan komma vi nog sanningen närmast, om vi betrakta de båda
Mcru-lius-raserna såsom en art, men väl medgifva, att de äro under vissa
speciella växbetingelser delvis fysiologiskt differentierade former af samma
art, antingen sedan M. domesticus är att betrakta som en domesticerad
form af en spontant vild M. silvester, eller denna senare som en
»förvildad» form af M domesticus. De båda falck’ska namnen kunna ju
bibehållas såsom varande till praktiskt bruk bekväma.
Inom mykologien är det som bekant ingalunda ett okändt fenomen,
detta, att biologiska raser stundom kunna öfverföras i hvarandra. Så
är ju exempelvis fallet inom en del urediné-arter samt synnerligen vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
