Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(81)
ställda af v. Tubeüf i en uppsats »Hausschwamm-Fragen» (Naturw.
Zeitschrift für Land- und Forstwissenschaft. 1903). Huruvida Merulius
anträffats spontan i svenska skogar är mig icke bekant, men från
Danmark meddelar Rostrup (Plantepatologi. 1902) ett dylikt fall, hvarvid
svampen växte på nedre delen af stammen af en Castanea vesca i
Charlottenlund vid Köpenhamn. Allt som allt: Merulius är af allt att döma
ytterst sällsynt i fria naturen och där att betrakta som verklig botanisk
raritet, v. Tubeuf betonar med rätta, att de hittills kända fyndorterna
ingalunda förskrifva sig från några af människan oberörda urskogar,
utan tvärtom från orter, belägna i omedelbar närhet af städer, vägar,
byggnader, kort sagdt inom räckvidden för den mänskliga kulturen.
Därför anser v. Tubeuf det icke uteslutet, att dylik »vildväxande»
Merulius åtminstone i en hel del fall kan vara att betrakta såsom
»förvildad», utkommen från smittohärdar i närbelägna hussvampinfekterade
byggnader.
Nu har det invändts, att Merulius visst icke behöfver vara så sällsynt
i skogarna, men blott undandrager sig uppmärksamheten genom att i
regeln hålla sig i myceliestadiet, hvarvid äfven den tränade fackmannen
icke utan stor svårighet kan skilja Meru/ius-myceliet från andra
svamp-mycelier. Denna invändning dementeras på ett öfverraskande sätt af
det vackra fynd, som Möller (Hausschwamm-Forschungen. Jena. 1907)
gjorde vid Eberswalde för en del år sedan. Ilan fann där Merulius,
som troligen »förvildats» från svampsjuka hus i närheten, uppträda en
masse på en skogsparcell af 10 ars yta och i stor skala utbilda sina
karakteristiska fruktkroppar årligen från 1903 t. o. ni. 1907.
Beskrifningen af denna Merulius-fyndort, som också Mez studerat, är i hög
grad fängslande och för inånga frågor inom hussvampforskningen af
största värde. Fruktkropparna började utbildas i sept., nådde sitt
maximum i november och ny fruktbildning pågick sedan om än svagare hela
vintern. Hymeniet utbildade sig dels på nedre delen af bokstammarna,
dels med förkärlek på själfva jordytan såsom en krusta. En dylik
förekomst af fruktificerande Merulius direkt på jorden har ref. iakttagit för
några år sedan invid en hussvampattackerad villa å Djursholm. Här
hämtade svampen tydligen sin näring från hyfvelspån och träaffall, som
under byggnadsverksamheten inblandats i jorden.
Af allt detta framgår otvetydigt, att Merulius ingalunda har svårt att
fruktificera i det fria och så iögonenfallande är ju svampen i fråga, att den
svårligen skulle kunna undgå den uppmärksamme liiykologen. Vi måste
alltså stanna vid, att den äkta hussvampen verkligen understundom, ehuru
ytterst sällsynt, förekommer spontant i skogen och där kan fruktificera,
men att den först sedan den innästlat sig i människans träbyggnader
vunnit sin nuvarande ofantliga spridning och först under »civiliserade»
förhållanden synes ha funnit sina optimala lifsbetingelser —- precis som
så många andra af våra kulturväxter, ogräs och djurarter, både tama
och vilda.
Frågan om äkta hussvampens vilda förekomst är icke minst därför
af stor vikt, emedan tvenne åsikter gjort sig gällande beträffande det
sätt, på hvilket våra byggnader bli infekterade: antingen är svampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
