Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399)
De rådande skogstyperna i Korschinskys undersökningsområde
äro löfängar med Quercus pedunculata som härskarträdet I der
europäische Eichenmischwald», Sernander, Myrmekochoren, p. 342)
samt rena eller blandade skogar af Betula alba, Popilius tremula,
Pinus sitvestris, Picea Abies och Abies Pichta. Tallskogen är ganska
utbredd och visar Here utbildningsformer. — Stäppernas xeroterma
element bryta sig emellertid in öfverallt, och verkliga associationer
af desamma äro mycket vanliga. Skogen är deras värsta fiende:
Die Verbreitung der Steppenvegetation hängt vor allem mit der
Abwesenheit der Waldformation zusammen. In den Gebieten, welche
von jeher waldlos waren, bedecken die Steppenpllanzen den
ge-sammten Boden; im Waldgebiete dagegen werden Steppenpllanzen
nur an den Lokalitäten angetroffen, wo sich die Waldvegetation
nicht entwickeln kann» (Bot. Centralblatt, Bd 40, p. 255). De
utveckla sig därför, då skogstäcket icke kan sluta sig, på mark, som
för öfrigt genom jordmån och exposition lämpar sig för xerotermer,
t. ex. »auf südlichen Kalkabhängen, auf Sandboden, an Abstürzen
und Felsen» (Bot. Centralblatt, Bd 32, p. 268), där de bilda
verkliga »Steppenanhänge». Men äfven i själfva skogsvegetationen komma
de till utveckling. Om man frånser de genom människans
ingripande uppkomna »Waldrändern» och »Waldblössen» i skogstyper
af olika slag, där de alltid uppträda i stor mängd, är det i torra
och glesa tallskogar samt äfven i vissa ljusa löf- och blandskogar,
som de särskildt dominera. Så finnas t. ex. i det kasanska
guver-nementets tallskogar: Pulsatilla paténs, Turritis glabra, Geranium
sanguineum, Genista tinctoria, Artemisia campestris, Carlina vulgaris,
Convallaria Polygonatum, Stipa pennata, Succisa pratensis, Solidago
Virgaurea, Hieracium umbellatum. Dracocephalum Ruyschiana,
//</-pochwris maculata, Prunella grandiflora, Dianthus-, Centaurea-,
Ver-bascum- och Thy mus-arter; och från de ljusa löfskogarna i sydöstra
delen af samma guvernement anföras flera af dessa nu nämnda
med ett ord, vi ha här flera af Västgöta- och Uppsala-örtbackarnas
karaktärsformer som verkliga skogsväxter.
Jag tänker mig sålunda Sydsveriges subboreala växtlighet
ungefär som dessa centralryska skogstrakter med deras xerotermiska
associationer, hvilka dels intaga de öformade partier, trädbestånden
på edafiska grunder ej förmå taga i sitt våld, dels inrycka i de
glesare skogstypernas undervegetation.
I vår nuvarande växtvärld finnas några extrema mer eller mindre
edafoidiska ståndortstyper, som medgifva en dylik koncentration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
