Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407)
Allium oleraceum
A triplex patula
Capsella l>iirs<i pastoris
Cerefolium silvestre
Hier (t ciu 111 Pilosella
Lithospermum aruense
Myosotis arvensis
Poa nemoralis
Polygonum aviculare
Rubus idæus
Sedum Telephium
Silene milans
Stellaria media
Viola tricolor
Dessa trädbasedaibiders storlek är mycket växlande, än gå de ut
några decimeter, än Here meter från trädstammen; i allmänhet
tilltaga de med dess groflek. Bäst utpräglade äro de på solöppna
sluttningar och då på trädens syd- och sydvästsida. Ett torrt och
varmt klimat, sådant som antagits för den subboreala perioden,
skulle sålunda i hög grad förstora deras areal, och säkerligen skulle
härmed följa väsentliga ökningar af de xerofytiska elementen.
Xerotermernas historia efter den subboreala perioden.
Om vi sålunda få tänka oss Sydskandinavien under subboreal
tid klädt med en betydligt mera xerotermisk växtvärld än den,
som 1111 karaktäriserar de delar af detta land, hvilka ännu relativt
obetydligt påverkats af den moderna kulturen, återstår att taga en
hastig öfverblick af de företeelser, som bragt dessa xerotermer att
vika tillbaka och som öfverhufvudtaget skapat de nutida
vegeta-tions-förhållandena. Som förut framhållits, dukade de subboreala
torfmoss-skogarna under för en storartad försumpning i kärr- och
mossformationer, 0111 de ej dränktes under de tillstötande sjöarnas
vattenspegel. Det är den subatlantiska perioden, som nu tager sin
början, och det är dess fuktiga, kyliga klimat, hvilket orsakar den
splittring i xerotermernas utbredning, som är så kännetecknande för
den sydsvenska floran, och som vi i det föregående haft tillfälle
att exemplifiera genom att i detalj redogöra för Stipa-\ä\ternas
utbredningsförhållanden i Nordeuropa.
Hvad de enskilda växtsamhällena beträffar, få vi tänka oss, att
de mera mesofytiska och hvgrofytiska elementen ryckte fram, i den
mån de xerofytiska drogo sig tillbaka, och för kännedomen om
dessa förändringar lämna oss helt säkert åtskilliga drag af våra
subfossila aflagringar och vår nuvarande vegetation ett öfverflödande
såväl direkt som indirekt studiematerial, analogt med det vi nyss
genomgått för att lära känna de subboreala omhvälfningarna. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
