Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412)
svårigheter vid sökandet efter motsvarigheter till Nordens subboreala
period i grannländernas växtgeografiska historia. Icke så, som
skulle utom Norden saknas antydningar om gångna klimatiska
perioder, under hvilka xerotermer, stäppväxter eller stäppdjur voro
vida vanligare än i nutiden. Tvärtom äro mycket tydliga såväl
växtfysiognomiska som paleontologiska helägg vunna härför i flera
europeiska länder, särskildt Tyskland, Österrike och Schweiz. Men
de ilesta forskare föra dessa perioder så långt tillbaka i tiden, att.
om man utgår från deras ståndpunkt, hvarje försök till
parallelli-sering med svenska förhållanden visar sig omöjligt. Vi nalkas nu
stäppfrågan , etl af den modärna europeiska växtgeografiens mest
debatterade problem. »Kehrt doch», säger Marié Ch. Jerosch
|). 35, fast in jeder einschlägigen florengeschichtlichen Abhandlung
der Name mediterranes, pannonisches, politisches und
xero-termes, aquilonares, meridionales Element wieder und gehört
doch die Existenz einer besonderen postglacialen Steppenzeit zu
den am meisten umstrittenen Punkten.»
Redan 1878 fäste Loew uppmärksamheten vid en rad
förekomster af pannoniska och mediterrana växter, däribland flera af de
västgötska .S7//j«-växterna, på solexponerade kullar i dalgångar
-sedermera visade sig dessa stå i nära samband med den sista
inlandsisens sydrand —, hvilka i östvästlig riktning genomdraga
Brandenburg. Han sätter dessa förekomster i samband med en
pannonisk invasion af stäppväxter under postglacial tid omedelbart
efter den »alpinboreala flora, som stod i direkt samband med
istidens klimatförhållanden. Senare klimatändringar och skogens
invandring ha därefter sammanträngt den pannoniska floran till
ett fåtal relikter.
I sina »Studien über die Flora der Diluvialzeil in den östlichen
Alpen urskiljer A. Kerner en i Nord- och Centralalperna
sparsamt uppträdande grupp af relikta växter, som han benämner die
aquilonare Flora, och hvilka ha sitt egentliga centrum i
Medel-hafsområdet och trakterna kring Svarta hafvet. Särskildt ingå i
denna flora några växter såsom Stipa pennata, ett par
Astragalus-arter, Ephedra distachga, Dracocephalum austriacum o. a., hvilka
för alt trifvas fordra ett på samma gång varmt och torrt klimat.
Då nu dessa förekomma pà lokaler, som öfvertäckts af den första
(eller de första) istidernas moräner och omöjligen kunnat trifvas i
närheten af de glaciärer som utmärka den sista istiden, »die
Periode der diluvialen Thalgletscher , antager Kerner som förklaring till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
