Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(130)
Allmänt förekommande tallskogstyper äro tallmoar och ljungrika
tallskogar. Trenne olika typer belysas med ståndortsanteckningar, lafrik
tallmo, mossrik tallmo och ljungrik tallskog. För de båda sistnämnda
borde förf. ha kunnat välja lämpligare exempel än sa unga bestånd som
de här uttagna Då hvarje skogstyp här belyses med blott en
ståndortsanteckning. hade gifvetvis anteckningar från äldre, mera fullmogna
bestånd varit mera upplysande. Af de omnämnda granskogstyperna är
förekomsten af lafrik granskog särskildt anmärkningsvärd; denna hade
väl förtjänat att belysas med en särskild ståndortsanteckning.
Vid behandlingen af växtsamhällena på ber» och klippor lämnar förf. en
intressant redogörelse för vegetationen å områdets »svdlutor», dessa
drif-bänkslokaler å bergens solsidor med deras rikedom ej blott på sydliga
utan äfven pa alpina arter. En kommande, af förf. utlofvad skildring af
dessa märkliga svdlutor torde säkerligen komma att kasta nytt ljus öfver
många såväl växtgeografiska som rent biologiska frågor inom den
botaniska forskningens område. Det af författaren här gifna uppslaget bådar
det bästa.
Vid behandlingen al’ »torfmarkernas» växtsamhällen följer förf. den af
Gunnar Andersson och II. Hesselman för liknande samhällen å Hamra
kronopark använda nomenklaturen. Med myr» betecknas de på
torf-grund lefvande växtsamhällen, i hvilka i öfvervägande grad ingå
starrarter. gräs oeli andra högre växter . med »mosse »sådana, där Sphagna
bilda hufvuddelen af växttäcket . »Torfmark är en sammanfattning af
dessa båda typer. Gränsen mellan mosse oeli myr är emellertid
ingalunda skarp, oeli talrika öfvergångstyper finnas inom området.» »Kärren»
bilda enligt förf. öfvergången till de öppna vattnens vegetation, oeli
någon skarp gräns mellan dem linnes ej . En mängd varianter af myrar och
mossar namngifvas. Särskildt då man ej har ståndortsanteckning att stödja
sig på, synes det härvid stundom, som om den använda nomenklaturen
vore otillfredsställande. Såsom en första grupp at’ myrar upptager förf.
Eriophorum-myrar (vanligen E. angustifolium eller E. vaginatum, mera
sällan E. alpinum, /•-’. callithrix eller E. Scheuchzeri)» och under namnet
mosse återfinnes ingen art af släktet Eriophorum; åtminstone Eriophomm
vaginatum torde väl ändock få betraktas såsom en typväxt för mosse.
På tal om vattnen lämnar förf. en ingående skildring af sjön Hån och
dess vegetationsförhållanden. Under fem somrar har förf. bedrifvit sina
sjöundersökningar, och det är också verkligt vackra resultat förf. här
kunnat framlägga. Särskildt må här framhållas, hurusom de under såväl
vinter som sommar gjorda iakttagelserna öfver vattnets och den
omgifvande luftens temperaturförhållanden på etl ingående sätt belysa
växtlifvet i vattnet och betingelserna för detta Tvänne kartor öfver
vatten-växtfloran vid sjön Håns utlopp belysa på ett förtjänstfullt säll de olika
samhällenas fördelning inom denna del af sjön. Vid den närmare
behandlingen af växtsamhällena använder förf. den af honom förut
uppställda indelningen af vattenväxterna i vattenöfverståndare, flytbladsväxter,
långstamsväxter och kortstainsväxter. Alt vid upprättandet af
ståndorts-anteckningar denna indelningsgrund skulle äga några väsentliga fördelar
framför ilen förut af <• W F Carlson (Om vegetationen i några små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
