Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
slagen af på skilda vis ombildade blommor d. v. s. af hvad han
kallade »flores luxuriantes» och hvilka han indelade i »multiplicati»,
»pleni» och »proliferi». Det första slaget (»flores multiplicati»)
omfattade sådana fyllda blommor, där ännu ståndarna voro kvar,
men till denna grupp räknades dessutom också, egendomligt nog,
sådana former, som hade starkt utvecklade högblad som Plantago
major rosea, liksom äfven de s. k. vivipara gräsen (se Philosophia
Botanica s. 80). Det andra slaget (»flores pleni») omfattade
sådana blommor, där hyllet så ökats, att ståndarne ej vidare komma
till utveckling. Det sista slaget slutligen (»flores proliferi»)
omfattade sådana, där nya blommor utväxa ur en annan blomma eller
där gröna blad utväxa ur en blomma. Om betydelsen för
botanikens utveckling af denna Linnés uppfattning af de dubbla
blommorna som ett slags monstrositeter och af deras förhållande till de
enkla säger A. P. de Candolle: »Depuis cette époque, 1’étude des
fleurs doubles ne faisant pius partie de Celles des espèces
propre-ment dites, a été fort abandonnée par les botanistes»
(Considéra-tions générales sur les fleurs doubles, et en particulier sur Celles
de la famille des Renonculacées, Mémoires de Physique et de
Chimie de la sociéte d Arcueil. T. III, 1817, p. 38(5).
På samma sätt, synes det mig, torde det nog också förhålla sig
med missbildningarna. Liksom de dubbla blommorna alls icke
passade in i det linnéanska artbegreppet — de voro ju hvarken
arter eller varieteter — och intresset för dem därför, särskildt från
systematiskt håll, svalnade, så torde nog det ringa intresset för
missbildningarna också kanske ytterst hafva berott på att de heller
alls icke passade in i systemet, utan betraktades endast som
tillfälliga krymplingar, ofta kanske knappt värda ens en annotation.
Det torde därför icke vara ur vägen, alt något litet mera
uppmärksamhet började ägnas dessa bildningsafvikelser, på samma
sätt som man ju i våra dagar inriktar sina floristiska studier
särskildt på utforskandet af de elementararter, hvaraf de linnéanska
arterna bestå.
Sistlidne vår, 1908, öfverlämnades af grefvinnan E. Bielke f.
Areschoug till Uppsala botaniska trädgård lefvande exemplar af några
egendomliga hvitsippor, där dels svepebladen voro ytterst talrika
samtidigt med att blomaxeln var alldeles förkrympt, så att svepeblad
och hylleblad sutto på samma höjd, dels ock alldeles saknades
ståndare. Studiet af dessa egendomliga hvitsippor förde mig in på
kapitlet om dylika missbildningar i allmänhet och då i de flori-
Süensk Bolanisl; Tidskrift 1909. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
