Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Gelatinet bekläddes snart med samma hvita mycel, t. o. m.
kraftigare än under normala förhållanden.
De fysiologiska försök, som ofvan relaterats, äro ännu mycket
fragmentariska och komma gifvetvis att fullständigas. Ett
ytterligare prof på svampens karaktäristiska motståndskraft skulle kunna
anföras, men då hittills inga kontrollförsök föreligga, torde ett
ordande därom lämpligen uppskjutas till en annan tidpunkt.
Beträffande den systematiska ställning, det nva svampsläktet
intager, torde den redan vara tämligen gifven af det, som ofvan
framlagts såsom hittills kändt om detsamma. I fråga om
ascusanlägg-ningen visar ju svampen otvetydiga likheter med flera
gymnoasca-ceer, från hvilka den dock skarpt skiljer sig genom fullständig
saknad af peridie. Uti detta hänseende närmar den sig dock
tydligen endomycetaceerna och erinrar här långt mera om Endomyces
än om Oleina eller Eremascus, om också ascosporerna hos Erem.
fer-tilis B. Stoppel erbjuda en viss likhet. Hos den lågt stående
Eremascus påminner bildningen af asci något om den hos Dipodascus
albidus Lagerh., om de båda öfrigas sexualförhållanden är hittills
mycket litet bekant, ja Oleina är ju i detta hänseende alldeles
okänd. Från Endomyces skall Oleina afvika genom 8-sporiga asci.
De två tidigast upptäckta Endomyces-arterna, E. decipiens (Tulasne)
Reess och E. Magnusii Ludwig hade också begge den gemensamma
karaktären, att asci blott inneslöto 4 sporer och uppstodo ensamma
på spetsen af från hufvudaxeln utgående korta lateralgrenar.
Sedermera har inom samma släkte, om med rätt eller orätt lämnas
därhän, inrymts flera för vetenskapen nya svampar med annat
sporantal. Sålunda har E. coprophilus Massee et Salmon 4—8
sporer och E. Scytonematum Zukal, som uppträder parasitiskt på
Scytonema alatum Borzi, 8 sporer. Härtill kommer, att t. ex. hos
sistnämnda endofyt de nakna asci ej sitta enstaka, utan tätt gyttrade
i små hopar uti grenarnas spetsar, alltså något om än i smått
erinrande om förhållandet hos Byssochlanujs. Denna svamp torde
också räkna sina närmaste släktingar bland endomycetaceerna och
bör således föras dit. Genom sina terminala klamydosporer liknar
den också mera dessa senare än gymnoascaceerna, hos hvilka
nämnda sporform mest bildas interkalärt. Bland de hittills kända
medlemmarna af familjen Endomycetaceæ är den också den högst
utvecklade och utgör en naturlig länk mellan denna och
Gymno-ascaceæ med dess luckra, gallerverkliknande peridie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
