Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Monotropa), utgöres, åtminstone till väsentlig del, af dessa svampars
mycelium. Beträffande dess första uppkomst, dess
näringsupptagande från värdplantan och jorden m. m. återstå emellertid ännu
flera olösta frågor att utreda.
Obs. 5. Anträffandet af denna, liksom öfriga fullt underjordiska
fungi hypogæi, beror i allmänhet på en tillfällighet. Om
exemplar af de ända till 10 cm. höga pyrenomyceterna Cordyceps
ophio-glossoides och capitata anträffas, kan man emellertid med all
säkerhet vid gräfning påträffa Elaphomyces-knölar, på hvilka de
parasitera. Sagda svampar äro dock ganska sparsamt förekommande,
så att de som vägvisare äro af inskränkt gagn. Vida större hjälp
kan erhållas af åtskilliga djur, för hvilka dessa svampar äro en
ifrigt eftersökt läckerhet.
Redan Linné omtalar detta i sin Västgöta-resa, där det (sid. 36)
heter: »Tryffel eller Tubera (Flor. 1116) wäxte under jorden . . .,
hvilket rögdes genom det, at swinen här i skogen oförlikneligen
genomgrafwit jorden: men alla dem man här fant, woro små och
föga större än bönor. Denna wäxten, som ej synes ofvan jorden,
finnes igen i täta skogar, helst då man ser, at swinen flitigt
graf-wit, hwilka alltid sätta denna delicen framför all annor mat, och
genom sin goda lukt lätt märka den.» Liknande uppgifter finnas
ock hos andra författare (såsom Gunnerus, Wahlenberg m. fi.)
samt hafva mig meddelats af flera personer.
För-Linnéanska författare angifva ett annat djur såsom
synnerlig älskare af dessa svampar, nämligen hjorten.1 Lätt insedt är
emellertid, att äfven andra vilda djur äga samma smak, och att
därför mossan i våra skogar ej sällan finnes upprifven, där dessa
svampar växa. Från flera håll har jag erhållit uppgifter om hvarpå
detta beror. Några af dessa må här meddelas.
Den bekante jägaren och skogsvännen G. Schröder meddelade
sommaren 1889 bland annat: »Svampen anträffade jag första gången
1838 liggande i ett bebodt gräfsvinside, inlagd i en sidogång, fyra
à fem alnar från ingången till idet, till en myckenhet af 3 à 4 liter.
En mig åtföljande smed kallade den jordnöt och förklarade, att den
var af gräflingen ditförd såsom vinterproviant . . . Att gräfsvinet
upprotar svampen, kan näppeligen betviflas, ehuru jag ej sett det,
1 Hunc forlasse nemo invenire posset, nisi cervi ipsi loeiim qnodam statuto anni
tempore ostenderent. Sealpiint enim naturali qnodam instinctu dncti anterioribus
pedibus locum, ubi globosus fungus sub terra delitescit, quod olfactus percipere eos
affirmat (Bauh. Hist. plant. p. 835).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
