Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
t}’ gräfsvinets ’rothål’ är till sin form märkbart skildt från andra
djurs.» — I ett nytt bref meddelade samme man mig kort
därefter (d. 11 /ii s. å.): »Sedan dess har jag genomströfvat en god del
af södra Vestergöthland, och der fann jag, att gräfsvinet hade
samlat ymnigt af svampen. Någon svamp fann jag dock ej vid mina
gräfningar, der gräfsvinet förut upplockat svamparna. Deremot hade
gräfsvinet på en af sina stigar tappat en, hvilken medsändes.1 Det
var ledsamt, att jag ej kunde skaffa mig redskap och hjelp för att
uppgräfva gräfsvinets ide, ty helt säkert fanns der ett ymnigt
förråd af svampen, då rotningar i den kringliggande marken angaf,
att svampar funnits i ymnighet. Medsända exemplar visar, att
gräfsvinet tappat svampen flera dagar förut, emedan skogsmössen
derpå pröfvat sina tänder. Mössens tandmärken skiljas dock lätt
från gräfsvinets.»
Ofvanstående bekräftas af intendenten E. D:son Iverus (Billnäs
bruk i Karis, Finland), som skrifver: »De svampar, som nu sändas,
uppsökas och förtäras enligt enstämmiga uppgifter af gräfling eller,
såsom den här benämnes, ’skogssvin’. En äldre skogvaktare, fullt
trovärdig och med öppen blick för naturens företeelser, säger sig
bestämdt iakttagit detta förhållande. Han säger sig i mossan
iakttagit spåren af detta djur och oftast endast ett hål efter gräflingens
tryne, der han framtagit svampen; endast der svamparne förekomma
talrikare, tyckes jorden på större områden uppbökas, och der
påträffas, isynnerhet nu på hösten, lösa, stoftfylda exemplar.
Liknande förhållande har jag varit i tillfälle att observera i trakten af
Lovisa.»
Gräfsvinets begärlighet efter dessa svampar torde härmed kunna
anses till fullo bestyrkt. Men äfven andra djur synas vara
synnerliga älskare däraf. Ett sådant är ekorren, såsom redan
Gunne-rus angifver och som norska folknamnet »Ekornnödder» bestyrker.
Äfven i vårt land synes detta hafva iakttagits. Så t. ex. skrifver
från Nerike herr G. Olssön, att man där »sade, att der de finnas,
är det alltid små hål i marken, gjorda af ekorrar, som med
begärlighet äta dem», och likaledes berättar kamrer C. Wacklin i Växjö:
»Tiden att erhålla denna svamp frisk [d. v. s. omogen] är nu [i
midten af september] slut, enär den friska är borttagen af vare sig
ekorre eller gräfling, troligen den förra . . . Synes mest vid
midsommar — kort före eller efter — sökas af det djur, som krafsar
1 Denna tillhörde E. nuiricatus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
