Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
tillfälle, at så sig uti den lösa myllan, som Swinen under rotandet
upkastat. E. gr. Uti den tätaste Barrskog, der Barren täcker
jorden och förqwäfwer alla wäxter, der har den wisaste Skaparen
gifwit hemwist för Tubera, Tryffel, eller små swampar inunder
jorden- Swinen känna den med sin goda lukt, och upplöja den med
sitt långa snyte, så at hwarjehanda wäxter här lätteligen kunna så
sig, för hwilka det eljest skulle wara omöjeligit.» Liknande åsikter
uttalade Linné sedan i sina synnerligen beaktansvärda afhandlingar
Oecouonüa naturae och Politia naturae.
Ännu närmare till hands ligger all antaga, atl de nämnda djuren
skulle bidraga till sporernas spridning. Detta synes vara så
mycket mera nödvändigt, som visserligen desamma frigöras genom det
hårda skalets slutliga förstöring, men de stoftfina sporerna blifva
då liggande dolda i jorden, så att de ej genom vinden kunna
kringspridas; f. ö. har man aldrig funnit spår till groning hos sådana
sporer, utan de ligga under flera år oförändrade eller på ytan
något angripna. Det återstår därför näppeligen alt tänka på annan
sporspridning än genom djur, och onekligt är ock, att någon gäng
maskar och måhända äfven skalbaggslarver angripa knölarna.
Huf-vudrollen med hänsyn till spridningen borde väl tillhöra de ofvan
nämnda däggdjuren, men här möter åter det egendomliga
förhållandet, att sporer, som passerat djurens tarmkanal, återfinnas
alldeles oförändrade i exkrementerna och att hos dylika — trots
talrika, på olika sätt anställda och flera år fortsatta experiment —
ingen groning visat sig.1 Man står här inför en alldeles olöst gåta,
såvida man ej vill godkänna den af Max Rf.es framkastade
hypotesen, att dessa svampars sporer numer alldeles förlorat
gronings-förmågan. — Anmärkas bör f. ö., att det är företrädesvis eller
uteslutande de unga, mogna sporer ännu saknande frukterna, som af
djuren uppsökas och förtäras.
Obs. 7. Dessa svampars egendomliga förekomstsätt, i förening
med deras ej sällan testikel-liknande form, har vållat, att äldre
författare »magnis exornant etogiis» deras användbarhet såsom i flera
afseenden förträffliga läkemedel. De berättelser, som hos patres
botanices härom anträffas, lämna både slående och lustiga bevis på
den naiva lättrogenhet, hvarmed äfven de barockaste uppgifter
slukades." Särskildt ansågos dessa svampar kraftigt uppväcka köns-
1 Max Rees und C. Fischer, Untersuchungen über Bau und Lebensgeschichte der
Hirschtryffel, Elaphomyces (Bibliotheca botanica, Heft. 7. Cassel, 1887).
2 Så försäkrar Dohstenius: »Si mulier accipiat Cervi boletum ad magnitudinem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
