Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(14)
hnmilis. Bland talrika vilda exemplar från både Europa och Asien samt
åtskilliga odlade svenska ägde museet endast ett exemplar, betecknadt
iBetula humilis Schrank» från Forserum, insamladt af G. Indebetou
den 14 juni 1891. Exemplaret bestod af tvenne sterila kvistar utan
hartsprickar och var sj’nbarligen en Betula nana X odorata f. perodorata. På
förfrågan har insamlaren upplyst, att busken växte i mossen nära
Forserums station, där den omtalade gumman utpekat densamma. Detta är
måhända samma buske, hvars stubbe förevisats för v. Porat och
Haglund som »den äkta humilis» och som är afbildad sid. (9).
Adventiv-skottens hårighet och storbladighet stämmer också väl härmed. Den på
de senare åren som humilis uppgifna busken invid torpet Arken närmar
sig mera f. pernana af samma hybrid.
Vid min undersökning af Riksmuseets samling tror jag mig äfven ha
kommit under fund med hvad som menas med den i
Neuman-Ahlfven-grens ilora omtalade B. humilis från »Herjedalen (S. Axell 1867)». Där
ligga nämligen fyra exemplar kallade B. fruticosa Pall., B. fruticosa Fr.
och B. humilis Hartm., alla tagna »på toppen af berget Ormaruet vid
Funäsdalen.» Tvenne af dem äro samlade af Axell. Denna form
liknar Belula nana X odorata *subalpina; bladen äro på undersidan harts
prickiga, årsskotten korta, starkt gråludna, grenarna för öfrigt släta
utan hartsprickar. Med B. humilis har den ingenting att göra.
Den af Forsgård funna B. humilis är säkerligen för länge sedan borta;
osäkert synes det också vara, om han fann ett eller flera exemplar.
Senaste underrättelsen om arten torde vara Th. Fries’ uppgift i Bot.
Notiser att den sommaren 1852, ehuru sparsamt, blifvit återfunnen af
Forsgård. I Smålands Flora (1864) säger Scheutz: »ex. mig meddelade
af kyrkoherde O. Montelin», men man kan vara tveksam, om det varit
verklig humilis, ty Scheutz låter den tillsamman med »B. fruticosa Pall.»
bilda en grupp med »unga grenar oeli skott starkt gråludna», (humilis
har ej alls eller obetydligt håriga årsskott).
Ett skäl, hvarför man har anledning att tro, att B. humilis ganska
snart försvann från Forserumslokalen är, alt exemplar af densamma
(fränsedt de falska) tyckas vara mycket sällsynta i svenska herbarier.
De finnas sålunda hvarken i Riksmuseet eller i Jönköpings läroverks
stora herbarium. Ej heller har jag trots efterfrågningar lyckats få
kännedom om deras förekomst i privata herbarier.
Min afsikt med dessa rader är att uppmana den elfer dem af
tidskriftens läsare, som äga någon kännedom om Belula humilis’ öde i
Forserum, att meddela detta. Likaså vore redaktionen tacksam, om de som
tilläfventyrs äga exemplar af verklig humilis därifrån, ville meddela detta,
helst genom att insända dem till tidskriftens redaktion, som utfäster sig
att omgående återställa desamma. Vid den med anledning af mitt
meddelande i Botaniska Sällskapet förda diskussionen yttrades nämligen
tvifvel, om B. humilis någonsin blifvit funnen i Sverige. Den från artens
utbredningsområde i öfrigt isolerade förekomsten ansågs föga trolig och
så länge endast dessa två svenska exemplar voro kända, borde man
ställa sig tveksam, då dessa möjligen kunde bero på någon
förväxling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
