Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(66)
epigejos, såsom t. ex. i Hartmans form phragmitoides; den hybrider
tillkommande mångformigheten och saknaden af en gemensam, fullt
utpräglad arttyp har den i ända högre grad än gracilescens. Att den i
våra nordliga provinser liksom i Finland är ymnigt förekommande, långt
mer iin de eventuella föräldrarna, och på vissa lokaler en verklig
karaktärsväxt — alldeles som gracilescens på de uppländska sidvallsängarna
längs åar och sjöstränder — är intet afgörande bevis mot hvbriditet
(jfr Viola canina x riviniana, Fries’ silvatica», åtminstone vid Mölnbo
vida allmännare än föräldrarna och en verklig karaktärsväxt i lundar
och på stenbackar); klimatförsämringen har bevisligen drifvit alla sådana
sydligare växtarter som epigejos och lanceolata mot söder, så att deras
förekomst i nordligare trakter inskränkts till isolerade, klimatiskt mer
gynnade lokaler, och det är ingen orimlighet, att hybriden ;i likhet med
Nymphæa Candida x pumila och Calamagrostis strigosa, om man vill
antaga min hypotes om denna senares hybrida natur) kunnat hålla sig kvar
efter föräldrarnas undanvikande, tack vare det vegetativa sj’stemets hos
hybrider normalt större kraftfullhet och härdighet, samt allt vidare
utbreda sig genom sitt vidt krypande rotstocksystem (jfr Phragmiles, som
äfven är så godt som steril och i hela uppträdandet har mycket gemensamt).
l)et för mig afgörande beviset, att purpurea måste betraktas som en
verklig art, är att den har en själfständig geografisk utbredning, alldeles
olik de eventuella föräldrarnas. Under det dessa tydligen äro växter,
som söderifrån invandrat till vårt land, visar purpureas utbredning, att
den hör till grantloran och från nordost invandrat; dess sydliga gräns,
så vidt kändt, är Jönköpingstrakten, och den förekommer afgjordt mer i
Götalands och Svealands västra än östra trakter. I Mellaneuropa saknas
den alldeles.
Men så godt som alldeles denna samma utbredning visar i vårt land
gracilescens, med den skillnaden endast, att den ej går upp på fjällen —
vid Åreskutan förekommer den endast nere vid Åresjöns strand — samt
att den har sitt maximum i frekvens i Mälar- (och Väners-’?) området.
Ännu så långt upp som i Medelpad och Jämtland synes den icke vara
sällsynt. Frekvensen är antagligen ej obetydligt starkare än samlingarna
utvisa, emedan växten nästan aldrig samlas af andra botanister än dem,
som särskildt intressera sig för Calamagrostis-släktet — den saknar
purpureas ståtliga, blicken fascinerande utseende.
Verkligt säker lanceolata X neglecta är funnen på en lokal i Jutland,
först af Lange, som beskrifvit den under namn af C. Langsdorfii. Men
denna är mycket olika allt hvad som i vårt land funnits af gracilescens;
jag tror icke att någon Calamagrostis-kännare skulle vilja föra den
tillsammans med någon af den sistnämndas former.
Af de — visserligen ganska otillräckliga — fakta, som f. n. stå oss till
buds, kan således anses säkert, att hybriden lanceolata X neglecta
verkligen existerar, och det kan anses högst sannolikt, att till denna hybrid
äro att hänföra en del former, funna i Sverige och Finland. Hvad däremot
den centrala hufvudmassan af vår svenska gracilescens angår, så göra
likheterna med purpurea i utbredning och nästan alla öfriga förhållanden
det för närvarande antagligast, att dessa båda formkomplexer äro af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
