Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(111)
De verkliga sköflingarna, cl. v. s. nedhuggandet af unga växtliga skogar
bedrefvos nog också tidigt, men ha först de sista årtiondena fått verklig
fart, i den mån exporten af mintimmer, egyptiska sparrar och holländska
småtimmer tilltagit. — I stor utsträckning sköflas också växtlig skog
till husbehof, framförallt till ved.
Det är gifvet att Norrlands skogar med denna förhistoria måste i
närvarande stund vara i hög grad skiftande till sitt utseende.
Där elden framgått relativt sent, d. v. s. för mindre än 150 år
tillbaka, äro bestånden mer eller mindre löfskogsblandade; inom lidernas
region ej sällan så starkt, att på de högsta lägena det egentligen blir
löfskog, som täcker de yngre brännorna. Tallen är i afgjord öfvervikt
mot granen. — Dessa skogar behöfva i allmänhet ans och vård för att
nå den produktionskraft, af hvilken de äro mäktiga.
Där eld framgått för mer än 150 år sedan, äro bestånden i vanliga
fall mer eller mindre afverkade. De kvarvarande träden utgöras ej
sällan af exemplar, som förlorat sin växtkraft. Detta omdöme gäller
alla de skogar, som afverkats uteslutande för trävaruindustriens räkning,
vare sig de äro statens eller enskildas.» Så finnes på några forna
tall-moar blott gammal tvinande gran, som aldrig kan utväxa till
timmerskog. De egentliga granskogarna förekomma på liderna, ibland växtliga,
ibland torkade.
De försumpade skogarna bestå mästadels af gran. De bli allt
vanligare norrut.
Från söder till norr förblir talltvpen i stort sedt densamma, och i
Råneå och Töre älfdalar norr om Haparanda växa lika vackra
ungskogar af tall som i Gästrikland. Grantypen försämras däremot
väsentligen mot norr och äfven i någon mån mot söder, den är vackrast i
Hälsingland och Medelpad.
Räknar man från öster till väster framträda stora olikheter i
barrträdstyperna. »I kustlandet finna vi — ej alldeles invid kusten, men
2 å 3 mil därifrån — intill marina gränsen och något däröfver våra
vackraste barrträdsformer.» Ej blott i fjälltrakterna, utan äfven på de
höga bergen inom lidernas region, blir granen däremot hastigt
afsmalnande, kort och kvistig, hvilket senare äfven är förhållandet med
tallen.
Granens och tallens inbördes förhållande. I fråga om de
fordringar, dessa båda träd ställa på yttervärlden, framhållas några
hufvudpunkter för att belysa innebörden af de ofta använda, men ej
fullt exakta uttrycken tallmark och granmark. Det är fukti
ghets-graden, som uppdrar den egentliga gränsskillnaden mellan tallen och
granen å våra skogsmarker. Tallen kan växa på såväl mycket fuktig
som mycket torr mark; granen är härvidlag bunden inom ganska snäfva
gränser. På otillräckligt dikad myr t. ex. växer tallen någorlunda, men
granen icke alls. Ett bevis för att torrläggning af myr varit tillräcklig
är just att granen trifves och skjuter fart.
I detalj skildras hvilka egenskaper hos granen gjort och gör den
skickad att tränga in i och förtränga tallskogarna. Granens mindre
ljusbehof är det mest afgörande. Förf. fäster stort afseende vid, att till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
