Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(113)
i motståndskraft mot rötsvampar och läsioner granen obestridligt
öfverlägsen; hvfladt och sågadt virke af furu har också hittills betingat högre
pris än gran. »Men den senare har så mycket större förmåga af
föryngring samt växer på fullgod mark så mycket fortare än tallen, att
förtjänster och fel redan nu torde väga någorlunda jämnt. Vi få ej
heller glömma, att sulfitfabriker och träsliperier åtminstone tillsvidare
ej kunna undvara granen samt att möjligen genom dem granens värde
ytterligare kommer att stegras». En annan faktor, som försonar oss med
granens inträngande, ligger i, att den samtidigt skapat bättre
förhållanden för tallen, så att denna nu, därest den blir återinförd å dessa
marker, genom den mylla och den högre fuktighetsgrad granen medfört,
kan växa mycket fortare än fallet varit, om granen aldrig trängt in.
Afverkningspolitik och afverkning. Det torde efter det
föregående ej förvåna, att förf. kommer till den slutsatsen, att det helt enkelt
finnes oerhördt många bestånd och träd i de norrländska skogarne, som
ur skogsvårdssynpunkt böra borttagas. Huru stor procent af
virkeskapitalet veta vi ej. »Finge man döma», säger han p. 23, »af de skogar,
som jag i detta afseende låtit undersöka, skulle man komma till den
uppfattningen, att af hela virkesförrådet i Norrlands skogar omkring
hälften vore af beskaffenhet att böra afverkas.» Denna uppfattning
ligger också som bakgrund till hela det märkliga program för den
norrländska skogshushållningen, som förf. i kapitlet om afverkningspolitik
och afverkning utvecklar, men som här endast i yttersta korthet kan
beröras.
Det från ren skogsvårdssynpunkt råtta förfarandet att på några få år
afverka den ifrågavarande skogen låter sig icke af diverse sociala och
nationalekonomiska skäl effektueras. Hur många år denna afverkning
under nuvarande förhållanden kan kräfva låter sig ännu ej bestämma,
men att den oväxtliga skogen i första hand bör tagas är tydligt. Den
biologiska synpunkten skall vara den bestämmande. »För de första
årtiondena hafva vi att tillvarataga den oväxtliga skogen samt allt
gallringsvirket.» Särskildt hvad staten beträffar, som disponerar c:a 30 % af
all Norrlands skogsmark, bör den på sina egna och de betydande
vidder af privata skogar, som stå under statens vård och förmyndarskap,
afpassa stämplingarnas storlek »icke med ledning af uthållighetsprincipen,
hvars tillämpning på skog, som till större delen förlorat sin växtkraft,
är omöjlig och onaturlig, utan i syfte att inom rimlig och lämplig tid
göra skogsmarken fullt produktiv.»
Hvad afverkningsmetoderna beträffar, måste de med författarens
biologiska syn ställa sig ganska skiftande för de olika skogstyperna.
Kempe är ingen vän af kulturskogar såsom sådana och han utvecklar
i ett särskildt kapitel (p. 41—45) alla de olägenheter, som följa med
skogskultur i Norrland. Emellertid anser han det oundvikligt att låta
alla öfveråriga skogar, där fröträd saknas, kalhuggas och kultiveras.
Samma afverkningsmetod måste användas för den tallmark, där gran,
som saknar utvecklingsmöjligheter, undanträngt tallen, och denna mark,
på hvilken därjämte alla frötallar naturligtvis omsorgsfullt bevaras,
besås sedan med tallfrö. De stora kalhyggena förordas icke, men de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
