Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(114)
härvidlag nödvändiga. Hvad dc normalt växande skogarna beträffar,
blir afverkningssättet ett annat. För granskogen böra vi sträfva till blott
en afverkningsmetod nämligen blädning: tallskogen kräfver tvänne: på
den rikare jorden blädning, på den sämre däremot afverkning i luckor.
Då man här har alla skäl att antaga, att den naturliga tallföryngringen
kommer inom rimlig tid, är man på den säkra sidan, när man afvaktar
densamma utan kulturförsök.
I fråga om tidpunkten, då ett träd bör afverkas, polemiserar förf. mot
den uppfattning, som härvidlag tagit dimensionen som enda
utgångspunkt. »Att för hela Norrland eller delar däraf fastslå, att träd icke
få afverkas, förrän de uppnått en viss angifven dimension, eller att de
skola afverkas, när de uppnått denna dimension, är alldeles orätt. Detta
framgår med all tydlighet däraf att granskog finnes, som behöfver
afverkas, så snart den uppnått massevedsdimension, men att det å andra
sidan finnes granträd, som hålla 30 à 40 cm. vid brösthöjd och ännu
växa med full kraft. Den dimension, träden böra hafva uppnått för att
anses vara huggfärdiga, bör sålunda bestämmas för hvarje särskildt
bestånd, ej för vida arealer, omfattande alla möjliga olika jordmåner och
lägen.»
Markberedning, hyggesrensning och kulturer. Gallringar och
ljushuggningar. Eldens skuldkonto i de norrländska skogarne ökas af
förf. ytterligare i kapitlet om markberedning. Det betydelsefulla
föryng-ringsmedel, som ligger dels i de småbuskar af tall och gran, hvilka i
ett nästan alltid underskattadt antal finnas i undervegetationen, dels i de
mängder af grobart frö som hvila i marken, förintas af elden, där den,
som nu är vanligt, användes som markberedningsmedel på fuktiga och
myllrika marker. Vidare framhålles, att ett lagom fuktigt mosstäcke är
den utmärktaste grobädden för skogsfröna, i stället för den torra och
hårda jordskorpa, som blir följden af äfven den lättaste löpeld.
Om förf. sålunda med all energi vänder sig mot elden som
markberedningsmedel, förordar han i stället så mycket mer radikala och
omfattande dränerings-åtgärder. I hvilken omfattning utdikningen skall
användas inom vår skogsskötsel har, som förut framhållits, först
nyligen blifvit en värkligt aktuell fråga. Dr Kempe, hvilken som bekant
utfört de mest omfattande skogsdikningar, som öfverhufvud taget
någonsin blifvit gjorda, meddelar här en hel del praktiska erfarenheter.
Han förordar resolut utdikning af såväl de försumpade skogarna som
själfva myrarna. »Mången skogsägare är villig att rädda den
försumpade skogsmarken, men ovillig att torrlägga inyr. Det ena hänger dock,
som vi sett, samman med det andra; vill man torrlägga den försumpade
skogen, kan man i de flesta fall ej underlåta att beröra myren. Och
denna har dock af alla våra marker den största alstringsförmågan, när
den en gång blir torrlagd. Flera exempel finnas härpå, och jag vågar
påstå, att så godt som all myr kan göras skogbärande.»
Omedelbart efter afverkning skall enligt gängse praxis
hyggesrensning vidtagas, d. v. s. plantor och buskar borthuggas eller brännas.
Emot detta förfaringssätt som ett stort slöseri med föryngringsmaterialet
inlägger förf. en bestämd gensaga. Mången tall- och framförallt gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
