Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(1
undanskaffande eller utglesnande och den årliga afmejningen af
fältskikten öfvergå de till en serie nära besläktade formationer, som
jag skulle vilja kalla björkängar. Det är detta samhälle, hvars
olika varianter gå under sådana namn som björkbacke (Hult 1885.
s. 191; Sernander 1902, s. 19), ängar och ängsbackar (Collinder
1909, s. 25), fältbackar ocli lundar (Norrlin 1871, s. 34 och 36)
o. s. v. Samhället, som är föga studeradt, har en mycket stor
utbredning öfver hela barrskogsregionen i Fennoscandia.
I sin mest typiska form förekommer björkängen på sluttande,
näringsrik och ej alltför torr mark. Det högsta skogsskiktet är
oftast dåligt utbildadt, träden tillhöra hufvudsakligen det lägsta
skogsskiktet och till någon del snårskiktet. Det viktigaste trädet är utan
jämförelse Betula odorato. Träden äro liksom i löfängarna ofta
gruppvis anordnade, lämnande mellan sig större eller mindre öppna
ängar." Den fysiognomiska likheten med löfängen ärt. o. m.
stundom så stor. att man kunde vara böjd att i likhet med Johansson
(1902) använda detta namn.
Löfängen är som bekant den svenska ekflorans egentliga hemvist.
Enligt Hesselman (1904, s. 312), som ingående studerat de svenska
löfängarna, karaktäriseras en typisk löfäng bl. a. af förekomsten i
densamma af ett stort antal ädla löfträd. Hesselman uppger, att
de nordligaste utposterna af typiska löfängar förekomma i Dalarne,
Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Såsom exempel på en
löfängs förekomst inom Dalarne nämnes Osmundsberget i Böda
socken (s. 315). Någon verklig löfäng förekommer dock icke här,
då, såvidt jag känner, ej ett enda s. k. ädelt löfträd är anträffad!.
De växtsamhällen, som hysa de talrika sydliga växter, som finnas
här, äro att räkna till björkängarna samt sydlutarna. Verkliga
löfängar, med ädla löfträd som karaktärsväxter i skogsskikten,
finnas endast i sydostligaste delen af Dalarne (jfr Andersson 1902, s.
105).
Kn viktig skillnad mellan löfängen och björkängen är enligt mitt
förmenande, att medan löfängen, om den lämnas åt sig själf, är att
’ l)e s. k. björkbackarna och aspdungarna inom ekregionen höra i allmänhet ej
till alldeles samma formationsserie. 1 dessa äro vanligen risen och skogsmossorna
vida mera dominerande. Den af mig afsedda typen linnes dock äfven; själf har jag
sett fullt typiska björkängar af det nu afsedda slaget på flera ställen i trakten af
Jönköping.
’ Det torde vara dessa öppna ängar, som närmast afses med benämningarna
ängsbackar, fältbackar o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
