Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(22)
genomgripande omgestaltningar kunna försiggå, såsom fodrets eller
blombottnens starka tillväxt, liksom äfven ofta en rad förändringar af så att
säga negativ natur. t. ex. honungsafsöndringens och blomdoftens
upphörande samt hvllets hela eller delvisa affallande. .la, pollinationen kan
ju äfven verka så, att många blomaxlars heliotropiska reaktionsförmåga
alldeles förändras, så att de från att hafva varit positivt blifva negativt
heliotropiska. Alla dessa s. k. postflorationsfenomen, i detta ords
vidsträcktaste bemärkelse, äro ju vanligen de första synbara följderna af
pollinationen.
Dylika postflorationsföreteelser äro nu alldeles särskildt påtagliga hos
orkidéblommor. Det är ju förnämligast genom Darwins vidtberömda
undersökningar, som vi känna dessa märkvärdiga blommors
pollinations-biologi, hvars kanske mest utmärkande särdrag är å ena sidan att en
blommas hela pollenmassa förbrukas redan vid första insektbesöket, å
andra sidan att endast insektbesök kan förmedla pollinationen, i det
själf-pollination al hvarje slag är alldeles utesluten. Såsom något mycket
karakteristiskt för orkidéerna är också den långa blomningstid för hvarje
enskild blomma, som många af dem — dock icke alla — uppvisa,
längre än inom någon annan växtfamilj, och som kan uppgå ända till
2—3 månader, därest ej pollination äger rum. Desto större är kontrasten
gentemot de pollinerade blommornas varaktighet. Inträder pollination,
vissnar nämligen blomman kanske inom 1—2 dagar därefter, och detta
alldeles oberoende af om blommorna nyss slagit ut eller blomningen
redan varat länge. Såsom några andra vanliga postflorationsfenomen hos
många orkidéer må framhållas: märkeshålans tillslutande genom
märkes-llikarnas hopfällande, könpelarens begynnande ansvällning från spets till
bas och slutligen hos alla arter fruktämnets och fröämnenas tillväxt.
Hos en del släkten kan blomhyllet visa egendomliga förändringar:
det ändrar färg och kvarsitter ända till fruktmognaden. Så t. ex. visar
Phalaenopsis violacea den egenheten, att hyllet 1—2 dagar efter
pollinationen sluter ihop sig och vissnar, men så fort som fruktämnet börjar
ansvälla, begynna de vissnade hyllebladen att blifva gröna, svälla ut på
nytt och antaga en läderartad konsistens.
En högst egenartad dimorlism med afseende på blommornas
post-lloration visar en annan orkidé, Renanlhera Lowii Kehb. fil., enligt
Winklers undersökningar Denna orkidé tillhör dem, som utmärkas af
dimorfa blomnior inom en och samma blomställning, i det att de tvenne
öfversta blommorna i klasen äro starkt svafvelgula med röda prickar
samt ha bredare och kortare hylleblad, under det alla de öfriga äro ljust
hvitgula med bruna prickar samt med längre och smalare hylleblad.
La-bellum jämte fortplantningsorganen äro dock lika hos bägge blomformerna.
Däremot dofta de tvenne öfre blommorna starkt, under det alla de öfriga
äro alldeles luktlösa. Nu visa dessa två blomtyper väsentligt olika
postflorationsfenomen. De hvitgula. doftlösa blommorna vissna ganska snart
efter skedd pollination, under det att däremot de tvenne höggula, doftande
blommorna äfven efter pollinationen och till och med efter fruktämnets
ansvällning ännu bibehålla sitt starkt doftande hylle i nästan oförändrad
friskhet och form; och detta fortfar — alldeles oberoende om de själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
