Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland, sällar den sig helst till granen, ehuru den dock här,
enligt hvad jag fått mig meddeladt, kan förekomma i aspskog
(t. ex. Reymyra-lokalen i Östergötland) och i björksamhällen.
Fuktig mossa, multnande ved och lager af nedfallna löf synas
erbjuda Epipogium den lämpligaste grobädd, men äfven sandig mark
och Sphagnum anföras såsom utmärkande för ståndorter, hvarpå
Epipogium anträffats (Reichenbach 12).
I skogarnas djupaste dunkel synes den
i allmänhet icke finnas, den
ljusskygghet, man velat påbörda Epipogium så
ofta i litteraturen, är nog öfverdrifven.
Så söker man den, enligt Schiotz (15),
vanligen förgäfves i de gamla
bokskogarna på ställen, där skuggan är som
störst, utan fastmer har han funnit den i
unga bokskogar på platser, där sidoljus
från skogsvägar faller in. Och af min
erfarenhet att döma finner man den, lika
litet som någon annan högre växt där,
hvarest granskogen står som tätast, utan
i de ljusningar i skogsdunklet, som någon
källa eller bäck åstadkommer. På
dylika lokaliteter — sluttningar,
bevattnade af rinnande vatten — är det, som
»granlunden» eller »den örtrika
granskogen», beskrifven af Gunnar
Andersson och Hesselman (l), utbildas, fullt
typisk dock endast i Norrland, och det
är vid denna granskogstyp, som
Epipogium särskildt synes vara bunden. Ett
flertal skogsmossor, yppiga ombunkar
och frodiga, högväxta örter äro
utmärkande för detta samhälle. Från min
Epipogium-ståndort i Åminne i Norrbotten kunna följande växter
anföras från fältskiktet: Mulgedium alpinum, Actaea spicata, Paris
quadrifolia, Rubus saxatilis, Rubus saxatilis x arcticus, Goodgera
repens och Athyrium Filix femina, för lokalerna i Ragunda är
särskildt Aconitum septentrionale utmärkande. Om Epipogium-fynden
från Östersundstrakten har doktor Warodell meddelat mig
följande: »Lokalen, där jag vanligen träffar växten, har jag alltid
Kartskiss visande Epipogium
aphijlltims utbredning i
Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
