Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnit rätt typisk. Under min vandring i granskogen träffar jag
en liten glänta, där marken är betäckt med tjock, fuktig mossa,
vanligen Hypniim crista caslrensis och Schreberi samt Hylocomium
splendens. På stället eller i närheten finner jag ofta Goodyera
repens, Corallorrhiza och Cystopteris montana. Träffar jag i den
fuktiga skogen en dylik lokal, vet jag, hvar jag skall söka
Epipo-gium, och ofta spejar ögat icke förgäfves.»
Ehuru Epipogium företrädesvis är bunden vid boken och granen,
är dock detta icke, som redan nämnts, nödvändigtvis förhållandet,
utan kan den äfven anträffas i andra skogssamhällen. Granen och
boken ha som bekant bägge, hvar och en från sitt håll, invandrat
till Sverige under en relativt sen epok af postglacial tid, men
Epipogium behöfver därför icke först i sällskap med dessa lia
inkommit i vårt land. Troligare är det, att den hos oss är af
betydligt äldre datum, om man betänker växtens ringa
spridningsförmåga (därom skall längre fram utförligare talas) och dess stora
utbredning öfver bela Sveriges längd. Hvad invandringsvägen
beträffar, är det troligt, att växten kommit till vårt land söderifrån
öfver Danmark; den saknas nämligen (Häyrén 7) i hela norra och
mellersta Finland. Detta, att den endast i Finland är anträffad i
södra delen af landet men där ej så sällsynt, tyder på, att den här
icke uppnått sin nordgräns och därför är att anse såsom senare
invandrad till Finland än till Sverige. Den möjligheten skulle då
vara utesluten, att växten öfver Kvarken inkommit till Sverige från
Finland, hvilket man annars kunnat vara böjd att antaga. Af
medföljande kartskiss framgår det nämligen, alt Epipogium har sin
ojämförligt största utbredning inom Sverige i södra delen af
Norrland, och att den särskildt i Jämtland ingalunda synes vara så
sällsynt. Som ju emellertid allt talar emot, att växten kommit oss
till godo från Finland (äfven Norge, där Epipogium endast
förekommer mycket sparsamt i södra delarna, kan härvid icke komma i
fråga), kan den stora utbredningen i södra Norrland ej bero därpå,
att den hit först inkommit i Sverige, ulan måste den förklaras
därmed, att betingelserna för växtens trefnad här i hög grad äro
till finnandes. Och granlundarna, som ju utgöra en så karakteristisk
skogsformation för just dessa delar af vårt land, synas verkligen
vara ägnade att erbjuda Epipogium allt, hvad den fordrar af
lifvet.
Om Häyréns uppfattning, att Epipogium i Finland är relikt, se sid. 10fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
