Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(100
En liknande ekologisk egendomlighet, som utmärker Epipogium,
finnes äfven hos en del alpina ljungväxter, Phyllodoce, Andromeda
hijpnoides o. a. (Haglund 5). Dessa blomma nämligen endast vissa
àr, skilda af intervaller med hufvudsakligen vegetativt lif. Hos dem
är emellertid, af ännu något dunkel anledning, periodiciteten
utsträckt öfver hela bestånd inom ett område, ett fenomen, som icke
liar sin motsvarighet, af hvad som ofvan framgår, hos Epipogium.
Om något år för Epipogiums utveckling särdeles gynnsamma yttre
förhållanden inträffa, som påskynda de underjordiska delarnes
tillväxt, kan detta vegetativa förstärkningsstadium förkortas med ett
eller annat är, och följaktligen kommer på samma år ett större
antal individ än vanligt till blomning. Det bör påpekas, att
Epipogium i vanliga fall på en lokal brukar anträffas i mycket få
individ, ofta t. o. m. enstaka. Såsom exempel kan nämnas, att i
Ore s:n i Dalarne och Nora s:n i Ångermanland, endast 1 individ
blifvit funnet, och Elias Fries lyckades icke finna mer än 2 exemplar
på sin lokal, för öfrigt icke ens samtidigt, utan den 4 och 22
augusti-I Danmark var, enligt Schiøtz i 15), intill f886 Epipogium
observerad vid ett 20-tal tillfällen på 6 olika lokaler, men aldrig i ett
större antal än 12. Häyrén (7) anför, väl såsom något storartadt,
att på ett ställe i södra Finland, Jääskis, ända till 80 exemplar
funnits, och detta är nog att anse som ett extraordinärt fall.
Ett par fall, då Epipogium i Sverige uppträdt i mer än vanligt
stor mängd, anför Elias Fries (4). År 1841 anträffade v. Düren
den i Sunne s:n i Jämtland, och uppträdde den då därstädes
copiosissima»; året därpå, 1842, fann Gyllenstjerna den »sat
copiose» i Frösåker i Vestmanland. Af den LuHR’ska uppgiften
1847 på en elikett till exemplar från Frösåker i Uppsala botaniska
museums herbarium: »fortvarar ännu och har jag alla år sett cirka
10 exemplar», torde del framgå, all 1842 Epipogium i riklig
förekomst intog en undantagsställning.
Är 1895 påträffades, enligt meddelande af lektor H. W. Arnell,
Epipogium i mängd i Torps s:n i Medelpad, och förlidet år 1909
funno min broder Axel Frisendahl och jag växten i Ragunda i så
stort antal, som ilen kanske aldrig förr någonstädes funnits, i Here
hundratals individ öfver stora områden i de skogar, som bekläda
sluttningarna af Kullsta-, Vätta- och Hökbergen. Jag är öfvertygad
om, att Epipogium detta år uppträdde på dessa trakter i
osedvanligt stort antal, ty i annat fall kan jag ej förstå, atl vi här icke
förut om åren funnit växten pä marker, där vi ofta vid tiden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
