Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(104
det påståendet, att den långvariga anthesen sammanhänger därmed,
att pollinering och befruktning hos denna växt äro så sällsynta i
naturen. Rohrbach ’13) omnämner, att ban endast 2 gånger
er-tappat insekter — Bombus lucorum — med att besöka Epipogium,
och af det stora antal blommor, som han undersökt af denna växt,
hade endast några få beröfvats sina pollinier och enstaka blifvit
pollinerade. Den tnassa individ, som jag undersökt, hvilka redan
passerat sin blomstringsperiod, ha företett en synnerligen ringa
procent blommor (högst 1 %), som kommit i tillfälle att sätta frukt.
En ringa fruktsättning är en svaghet som vidlåder äfven andra
orkideer med högt organiserade blommor, såsom Orc/izs-arterna
(Skottsberg 17) och Calypso (Lundström 10), medan däremot deras
mindre specialiserade och föga lysande släktingar (/./s/era-arterna,
Corallorrhiza) kunna ståta med riklig frukt.
Humlorna äro som bekant de insekter, som fått på sin lott bl. a.
orkideernas pollinering. De äro emellertid på våren och
försommaren ännu icke så talrika, och är väl detta orsaken,
hvarför t. ex. den vårliga Calypso och de tidigblommande
Orchis-ar-terna i så ringa grad pollineras och sätta frukt. Däråt peka
iakttagelser, som Selander och Bryant-Meisner (16) gjort i Skåne,
jämförda med Skottsbergs från Uppland, af hvilka framgår, att
i Skåne, där humlorna våga sig tidigare fram, Orchis-arterna visa
en betydligt rikligare fruktsättning än i Uppland. Huru förhålla
sig nu humlorna under sensommaren och hösten, Epipogiiims
blomningstid? Ja, deras kalendarium utvisar denna tid icke något
egentligt aftagande i antal, högsommarens rika humlefauna är då
ännu pä det hela taget i verksamhet. Att då Epipogium, trots sin
charmanta skyltning, sin doft och sin honung, i så ringa grad är
föremål för uppmärksamhet från insektsvärlden, torde väl bero
därpå, att humlorna icke så gärna besöka de lokaler, där
Epipogium växer, med dessas oansenliga höstflora, där förutom vår
växt den likaledes senblommande Goodyera repens utgör den största
och snart sagdt enda lockelsen.
De tvänne slagen af förökning hos Epipogium, genom frö och
på vegetativ väg, få sitt uttryck i det sätt, hvarpå växten
uppträder på sina ståndorter, något som många, som iakttagit Epipogium
i naturen i större skala, synas ha fäst sig vid (Schiøtz s. 216).
Den förekommer nämligen vanligen i större eller mindre grupper,
ofta långt skilda från hvarandra, eller uppträder den mera sällan
enstaka. Dessa ensamma individ torde väl vara en genom frö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
