- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 4. 1910 /
111

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(111

fästpunkt var belägen så, atl de blefvo rena axillärknoppar till
bladen och således spiralanordnade. Denna iakttagelse ger ju en
god förklaring (ill spetsknopparnas bildningssätt. Tänker man sig,
att Ire internodier i spetsen af strået undertryckas, så att bladen
och de i deras veck sittande groddskotten bli tätt hopträngda, har
man ju toppknoppen.

Som redan nämndt befunno sig de ofvan skildrade enbart
grodd-skolt alstrande stråna i tufvornas periferi. Långa och gängliga
böjde de sig så småningom af sin egen tyngd i en båge utåt och
nedåt, hvarvid spetsen slutligen nådde jordytan och borrade sig
ned något, dock högst 2—3 cm. Därvid utväxte groddknopparna
till skott med rötter. Vanligen anträffades två dylika skott, elt på
hvardera sidan af moderaxeln, någon gång blott ett; liera än två
fann jag icke. Det var etl ganska egendomligt skådespel att se
stråna på detta sätt allsidigt böjda ut från moderplantan med de
nya skotten i olika utveckling. Stråna bildade en halfcirkel i
luften, så att nyskottens afstånd blef 50—(»0 cm. från hufvudplantan.
De största skotten hade vid tiden för mitt besök nått ända till 1,5
dm. i höjd, men förbindelsen med moderindividet syntes del
oaktadt vara oförminskad. Någon antydan lill alt strået vissnat kunde
icke iakttagas, hvarför förbindelsen med moderplantan torde
upphöra ganska sent. Hos de upprätta, styfva, blombärande
midtskot-ten kunde icke någon böjning iakttagas, hvarför groddskotten här
troligen lossna och falla till marken.

Scirpus radicans förekommer enligt Nymans Conspectus
ocIiAscher-son-Graebner, Synopsis i Piemont, Tyskland, Österrike och
Ungarn, Serbien, Bulgarien, mellersta Ryssland, Sibirien, Amur-området.
Dessutom är den känd från Finland och Norge (Telemarken). 1
Sverige upptäcktes den för några år sedan af kand. H. Fröding i
N. Råda socken i Värmland. Vid Hallaren fanns den endast i två
diken om 30 meters längd hvartdera. Linder de följande dagarna
efter upptäckten af våxten sökte jag den förgäfves både i
fortsättningen af dikena, i tvärdiken därifrån och utefter stränderna å de
återstående delarna af Hallaren. Här frodades endast Scirpus
sil-vaticus, medan denna felades å S. radicans’ växplats.

Hur har nu denna växt kommit hit? Att det är en fullt
själfständig art och icke en lokalform af >S’. silvaticus är påtagligt, ehuru
den vid flyktigt påseende kan tyckas så. Ännu svårförklarligare
än eljest torde dess uppträdande vara här, då platsen under 350 år
legat under vatten, såsom framgår af följande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:59:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/4/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free