Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(114
prolixa Ach. med subvarieteterna *fuliginosa Fr. och **panniformis
Nyl. Af dessa hade prolixa (år 1814) betraktats som själfständig art af
Acharius (P. pulla). Möjligen gäller detsamma äfven om aspidota,
om nämligen Collema exasperatum Ach. (1810) är densamma, något
som dock icke synes mig framgå hvarken af beskrifningen eller den
angifna ståndorten. A. Massalongo hade emellertid redan 1855
urskilt och beskrifvit den, ty P. aspera Mass. är utan allt tvifvel
identisk med aspidota. Ar 1868 hade W. Nylander dessutom tilldelat
fuliginosa rangen afart. P. olivacea bos Th. M. Fries (1871) innefattade
således åtminstone fyra former, som redan då uppställts som arter.
Senare har W. Nylander som arter, underarter eller varieteter
urskilt flera bruna Parmeliæ. De beskrifningar, han lämnat, hafva
dock i allmänhet varit i hög grad knapphändiga. Först genom
andra lichenologer, som mer eller mindre nära anslutit sig till
honom, t. ex. C. Flagey (Flore des Lichens de Franche-Comté.
1883) och J. M. Crombie (A Monograph af Lichens found in Britain.
1894), hafva utförligare ocb mera brukbara sådana offentliggjorts.
I vårt land liar, för så vidt jag kunnat finna i litteraturen, ingen
ägnat dem någon särskild uppmärksamhet.
Under mina exkursioner i Stockholmstrakten hafva anträffats 10
eller, om P. sorediata medräknas, 11 elementararter och varieteter,
som äro att hänföra till P. olivacea hos Th. M. Fries. Anmärkas
bör dock, att tre af dessa icke förelågo i Fries’ skandinaviska
laf-samling, när Lichenographia scandinavica utarbetades, detta oaktadt
åtminstone två af dem ingalunda äro sällsynta vid Uppsala. 1 det
bela är i Fries’ för öfrigt så utomordentligt rikhaltiga och
enastående vackra lafhërbarium P. olivacea (coli.) skäligen svagt
representerad, något som står i samband med den ringa uppmärksamhet,
ban och hans lärjungar skänkte de stora bladlafvarna, särskildt de
isidiebärande ocb sorediösa formerna. De synas hafva ansett de
olikheter i habitus, som t. ex. P. olivacea (coli.) uppvisar på olika
substrat ocb under olika belysningsförhållanden, åtminstone
hufvudsakligen vara omedelbart framkallade af yttre faktorer, och att man
således här i de llesta fall hade att göra med
ståndortsmodifikationer utan något egentligt systematiskt värde.
Enligt mitt förmenande kan och bör saken ses från en belt annan
synpunkt. De särskilda elementararterna hafva något olika anspråk
pä ljus och fuktighet samt underlagets fysiska eller kemiska
beskaffenhet; de förekomma därför ymnigast ocb utvecklas bäst på
ståndorter af sinsemellan olikartad beskaffenhet. Då de emellertid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
