Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(128
anträffat, var emellertid ett hudparti tydligt afsatt från den inre
nyss skildrade hyfväfnaden. Såsom af fig. 1, tall. ö torde framgå,
kan redan nu urskiljas en på de färgade snitten genom sin blekhet
framträdande perifer zon, utåt omgifven af ett starkt färgadt ytskikt.
I det förra äro hvfdelarna i afdöende, sparsamma på innehåll och
föga färgbara; i hyfernas form öfverensstämmer det i hufvudsak
med grundväfnaden i fruklkroppens inre. Ytskiktet utgöres af mer
eller mindre radiärt utstrålande liyfer, hvilka sakna plasmainnehåll,
äro afdöda och starkt upptaga färgämnen i sina väggar. Dessa
hyfer äro af en synnerligen elegant byggnad (tall. 5, lig. 3). Från
hyfens hufvudstam utgå mer eller mindre vinkelrätt skarpspetsade
grenar, liksom hufvudstammen besatta med spärrigt utstående
kortare taggar. Alla dessa grenar äro styfva och bräckliga samt mer
eller mindre intrasslade i hvarandra, på så sätt bildande ett tjockt
skyddande ytlager. Att detta ytlager härstammar från
grundväfnaden och ej äger något särskildt enhetligt ursprung, framgår af
hyfernas förlopp, hvilka direkt kunna följas från det inre ut till ytan.
På ett något äldres tadium än det hittills skildrade, dock vanligen
mycket tidigt, inträder en uppdelning af grundväfnaden i ett undre
och ett öfre parti. Det senare förändras ej i sin allmänna byggnad,
det förra glesnar och får större mellanrum mellan hyferna; här
och där uppträda rätt stora luftrum. Detta senare nedre parti ökas
småningom i volym; det förefaller därvid som om dess tillväxt
skulle ske nedifrån, som om således fruktkroppen skulle matas från
basen. Härigenom kommer det oförändrade partiet af
grundväfnaden, det slutligen fertila, att höjas upp och liksom en kalott eller
tjock skifva hvila på det lakunösa basala väfnadspartiet (tafi. 5 fig.
2, 4). Under tiden har en förslemning af hvfväggarna i detta senare
parti börjat inträda, starkast i de öfre delarna. Särskildt
framträder där förslemningen utåt sidorna, och därifrån breder den ut sig
allt mera upp emellan det oförändrade grundväfnadspartiet och
fruklkroppens vägg såsom uppåt afsmalnande strimmor (tafl. 5 fig. 4).
Hand i hand med denna differentiering i den inre byggnaden
äger en förändring rum i hela fruktkroppens form. Genom ojämn
tillväxt skjuter en kant fram rundt om längs inittellinjen, att börja
med svagl, men så småningom allt mera framträdande. På grund
af att den största volymtillväxten försiggår i de nedre delarna höjer
sig denna kant allt mera upp och omger till slut den allt mer
afplattade toppen som en rätt markerad ringvalk, hvarvid
fruktkroppen får formen af en kort, omvänd kon. Fig. 5 tall. 5 lämnar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
