Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(129
l)il(l af detta stadium. När sedan på det mognade individet den
plana toppytan brister sönder och affaller, kvarstår det
ursprungligen basala väggpartiet i form af en bägare.
Ofvan har framhållits, huru som redan på ett tidigt stadium ett
af egendomliga taggar sammansatt ytskikt utdiflerentierats. Få grund
af sin bräcklighet kan denna primära hud ej ensam lämna
tillräckligt stöd och skydd åt de inre delarna. Sådant ernås genom
bildandet af elt inre sekundärt hudskikt. På ett något framskridet
stadium börja nämligen hyfer — omedelbart innanför den bleka
zon, som inåt begränsar taggskiktet — att ordna sig i tangentiell
riktning, hvarigenom här bildas ett tätare väfnadsskikt, anlaget till
den sekundära huden. Anläggningen börjar i fruktkroppens nedre
del och breder ut sig uppåt toppen. Till själfva kalotten når den
emellertid ej, eller är åtminstone där ytterligt svagt framträdande.
Genom att dessa tangentiella hyfer torka och hopfalla samt
packas tillsammans vid de innanför varande vålnadernas tillväxt,
uppkommer så en fast och seg vägg, hvilken utvändigt alltjämt är
klädd med det primära hudskiktet. Detta sekundära, inre
peridie-lager bildar därför hufvudmassan af och den stödjande delen i
den mogna svampens bägarlika eller kort cylindriska vägg. I.oeket
på denna bägare är i motsats mot väggarna tunt och ytterst
bräckligt, bildadt som det är af nästan uteslutande den primära hudens
radierande taggar. Ty som ofvan framhölls sträcker sig ej
anläggningen af den sekundära huden upp lill fruktkroppens öfversida
eller förblifver där mycket tunn i motsats mot på sidopartierna
(jfr lig. 5). Det är därför hell naturligt här, som bristningen
slutligen äger rum, hvarigenom peridiolerna blottas.
På de mognade exemplaren, som jag undersökt, märktes redan
för blotta ögat en olikhet i hårbeklädnaden på peridiets yttervägg.
Ofversidan af fruktkroppen och den ringformade öfre kanten voro
bruna, rostfärgade, bägarens sidostycken hvita; på dessa senare
delar framträdde ock hårigheten bättre, såsom ett tjockare lager af
filtludd. Den bruna färgen beror på hår af den egendomliga
taggiga tvp, som bildade primärbarken. Det hvita filtluddet på
sidorna är bildadt af längre, mjuka hyfgrenar, hvilka alldeles sakna
de förras skarpa taggar. Denna olikhet i hårbeklädnaden får sin
förklaring genom den redan omnämnda, öfvervägande basala
tillväxten. Den primära tagghuden, som belt omgaf den unga
fruktkroppen, blir på den äldre till slut uppflyttad till den öfre delen. Den
efterträdes sedan på de yngre (nedre) väggdelarna af ofvannämnda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
