Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(135
Hvad så till sist den primära peridioh äggen angår, så inträder
äfven i denna en differentiering i tvenne olika, tydligt urskiljbara
skikt. Inre delen af den primära väggen torde nämligen på moget
stadium motsvaras af en lät, med endast belt små intercellularer
försedd hyfväfnad, hvars cellväggar visserligen brunfärgas, men dock
förblifva tunna, och hvars cellinnehåll försvinner (textfig. 1 b).
Yttre delen, hvilken endast är ca 5 u tjock och bildad af blott 2
3 hyfskikt och som oskiljbart sammanhänger med det förra af
den orsak att dettas hyfer här och där direkt löpa ut i det andra,
ombildas däremot i en belt annan riktning, i det hyfväggarna
genom förslemning starkt förljockas, hvarvid cellumina till den grad
förträngas, att de endast vid stark förstoring och äfven då med
stor svårighet (bäst efter skedd hæmatoxylin-färgning) kunna
iakttagas (textfig. 1 a). Hela detta yttersta, tunna väfnadsskikt undgår
dessutom lätt uppmärksamheten af den anledning, att dess element
äro fullkomligt hyalina och därigenom, om de ej färgas, rätt svåra
att iakttaga.
Lägga vi så till det redan anförda ännu ytterligare förekomsten
af en del oregelbundna, hyalina, lätt atlagrande hinnor, som ytterst
täcka den mognade peridiolen, men som ej egentligen tillhöra
densamma, utan härstamma från den omgifvande hoptorkade
gleba-väfnaden, så finna vi, hvilken synnerligen invecklad anatomisk
byggnad och hög väfnadsdifferentiering i själfva verket dessa till
del yttre så oansenliga kroppar ha att uppvisa. De utgöras — med
bortseende från de nyssnämnda extra hinnorna — af, såsom vi sett,
följande, utifrån-inåt ordnade skikt: a) ett mycket tunt, hvalint
hyflager med förslemmade väggar, b) ett likaledes ganska tunt
kompakt, men af oförtjockade hyfer bildadt, brunfärgadt skikt, c)
ett tunt hylle af svartbruna, starkt förtjockade, grofva strängar,
d) den mäktiga, lakunösa af tunnväggiga, bruna hyfer bildade
pe-ridiolgrundväfnaden, e) ett mekaniskt pseudoparenkymskikt, f)
ba-sidiernas palissadskikt samt g) den täta spormassan, som uppfyller
den centrala håligheten. Att bilda sig någon säker föreställning,
om alla dessas speciella uppgifter låter sig knappast göra, innan
man säkert känner peridiolernas spridningssätt och därpå följande
vidare utveckling uti naturen. Man kunde ju tänka sig, att det
all ra yttersta hvfskiktet genom sin lörslemning i någon mån kan
underlätta spridningen med djurs tillhjälp, och att de olika
mekaniska väfnaderna äro ett skydd för sporerna i det inre. Men
svårt är det i alla fall att förstå den egentliga fördelen af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
