Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(141
jag ännu ej lyckats erhålla några. Af apotekare J. E. Stave
mottog jag för cirka l1/^ år sedan några växter, lagna sommaren 1908
på Areskulan, på hvilkas blad och grenar med lupp kunde
iakttagas små ljusgula—mörkgula kroppar, än rikligt strödda öfverallt,
än mera enstaka. De ifrågavarande växterna voro Cystopteris
montana Bernh., Athgrium jllix femina Roth, Betula nana L. x odorata
Bechst., Salix lierbacea L. saml en Rosa canina-form, och enligt
apotekare Staves uppgift voro dylika bildningar ganska vanliga på
växterna där uppe. Under mikroskopet visade de sig vara
perithe-cier at cirka 0,10—0,25 mm. storlek. Innanför den tunna, mycket
bräckliga, lätt sönderfallande väggen, allt efter ålder färgad ljusare
eller mörkare gul, var bela rummet fylldt af tätt liggande sporer.
Ännu bibehållna asci (rundadt ovala—-runda) voro ganska sällsynta,
och om deras forna närvaro erinrade i regel endast de i grupper om
8 liggande askoporerna. Dessa voro 4,2—4,8 breda och 5,2—6 /i
långa, glatta, ofvanifrån sedda runda, från sidan ovala. Beroende
på olika ålder företedde de — äfven sporer inom samma ascus —
på ytan ett sinsemellan ganska afvikande utseende. Som unga äro
de alldeles släta eller (flertalet) försedda med en om än svagt
framträdande list, som förlöper på sporens långsida. På de mera
fåtaliga äldre sporerna syntes listen upplöst i tvenne, som omsluta
en längsgående fåra. De båda polerna äro än afrundade, än äga
de en mot fåran svarande intryckning. Dessa fullt utvecklade
askosporer erinra således ofantligt mycket om sporerna hos
Brefelds P. glaucum, men på samma gång om unga sådana hos
Aspergillus glaucus Link. Innan jag närmare undersökt svampen
var jag också af den meningen, att här blott förelågo perithecier
af någon art utaf sistnämnda släkte. Jag blef fördenskull gladt
öfverraskad, då jag vid sporernas utsående i hängande droppe fick
se dem utveckla ett mycel med konidiebärare af vanlig
Penicillium-typ. Utaf de hittills beskrifna fruktificerande arterna synes således
denna, som jag tillåter mig kalla P. baculatum n. sp., vara den
enda, som i fråga om askosporerna visar någon likhet med
urtypen, d. v. s. Brefelds. Då den äfven i öfrigt närmast
öfverensstämmer med glaucum-[oTmema, torde det kanske ej vara
alltför djärft att antaga, att samtliga dessa äga sporer af likartad
byggnad och sålunda bilda en väl karaktäriserad grupp (den egentliga
Penieillium-gTuppen), väl skild från öfriga här ofvan nämnda
asko-sporalstrande former.
På plommongelatin (10 %) bildar svampen elt hvitt, något ulligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
