Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(142
mycel, i hvars inre snart börjande konidiebildning gifver sig till
känna genom en blånande färgton. Denna ljusare blåa färg (Kl.
366 i öfvergår snart i en mörkare grönblå (388—389), som sedan
blifver något mattare (393). Efter 1 l/.2 månad är färgen grönsvart
och efter 3 månader mökbrun. De vegetativa hyferna äro
vanligen intill 5 fi (mera sällan 8 ti) breda samt ej sällan sinsemellan
förenade genom anastomoser (pseudokopulation enligt Loew). Blandade
med hyferna ligga kristaller af kalciumoxalat, hufvudsakligen
nålar eller smala pelare, än ensamma, än knippevis förenade,
stundom sfärokristaller. Konidiebärarna äro at mycket växlande längd,
från belt korta till några hundra /i långa, glatta samt 3,4—5 ;i (6,5 it)
breda. Metulæ,2 i antal 2—4, äro klubblika, släta, 4,2—6 /1 x 10—
14 it stora, sterigmerna 3—3,4 /i x 6,5—9 u. De frigjorda
koni-dierna äro ovala—aflånga, 3—3,o ;>, breda och 3,8—4,ß /t långa,
på ytan släta och ligga stundom ännu förenade i korta kedjor.
Vid groningen förstoras sporerna 2 à 3 gånger sin ursprungliga
volym, utsända 1—2, sällan 3 groddslangar, som på öfligt vis
mo-nopodialt förgrena sig. Liksom flertalet Pcnicillium-arier
peptoni-serar den gelatin, men i motsats till många andra bildar den ännu
vid + 37° C. vegetativt mycel, dock ej sporer; vid + 30°—31° C.
växer den däremot lätt och alstrar ett kraftigt konidietäcke, hvars
färg nu går mera i grönt (Kl. 363).
Upptäckten af denna fertila Penicillium-art är onekligen af ett
visst systematiskt intresse. Släktets plats har som bekant länge
varit omstridd. Numera föras de askosporbildande formerna till
familjen Aspergillaceæ och här i närheten af Aspergillus, med
hvilket släkte de, såsom särskildt denna nya art tydligt ådagalägger,
förete en stor likhet i fråga om ascusgenerationen. De öfriga äro
däremot samlade under Fungi imperfecti. En jämförelse mellan
konidieformerna af dessa senare och af P. baculatum, af hvilken
jag ännu ej heller lyckats i kultur erhålla några perithecier, visar
den största likhet dem emellan. Då nu den senare, såsom
framgår af det meddelade, otvifvelaktigt bör föras till Aspergillaceerna,
vill det synas ganska berättigadt att uttala den åsikten, att
samtliga öfriga glaucum-HoTmer böra öfverflyttas hit, om också allas
ascusgeneration ännu ej är uppdagad, hvilket kanske blott är en
tidsfråga.
’ Klincksieck, I’, et Valette, Th., Code des Couleurs. Paris 1908.
Metula kallar jag den yttersta cellen ä konidiebärarens grenar, som uppbär
de sporalstrande sterigmerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
