Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(46)
sjön. ägnade jag någon uppmärksamhet åt parasitsvampar, hvaraf liera
arter uppträdde i stor rikedom i den frodiga vegetationen på
sydsluttningarna mot vägen oeh älfven. Särskildt angripna voro Aconitum och
Geranium, hvardera af tre arter. Ehuru alla de iakttagna arterna
torde vara jämförelsevis vanliga i fjälltrakternas skogsregion, torde kanske
en uppräkning af dem förtjena att meddelas. Följande arter insamlades:
Uromyces aconili-lycocotoni DC. Wint. I pä Aconitum septentrionale.
gcranii DC. Otth. I på Geranium silvaticum.
Puccinia major Diet. I på Crepis paludosa.
alpina Fuck. på Viola biflora.
geranii-silvatici Karst.
Morthieri Körn, på Geranium silvaticum.
Melampsorella dryopteridis (Moug. Magn. på Phegopteris drvopteris.
1’rocyslis anemones (Pers.) Schröt. på Aconitum.
Taphrina borealis Johans, på Alnus incana.
belulina (F’uck.) Johans, på Betula odorata.
Janus Thomas på Betula odorata.
nana Johans, på Betula nana (i en myr närmare Hallen).
Ramularia monticola Speg. på Aconitum.
O. Juel.
Onygena equina (Willd.) Pers. i Torne Lappmark.
Under Svenska Botaniska Föreningens exkursion förliden sommar till
Torne Lappmark hade undertecknad turen finna ofvannämnda, i
biologiskt hänseende intressanta svamp. Som bekant plägar denna art utbilda
sina små knappt centimeterhöga fruktkroppar, som äro försedda med ett
klotformadt. ljusbrunt hufvud, mätande 2 -3 mm. i diam., och en hvit.
c:a 3 ggr så lång fot, på multnande hästhofvar eller klöfvar af
nötkreatur. mera sällan på affallna horn af de senare. Den O. equina, som
påträffades i närheten af Abisko turiststation, vegeterade däremot
anmärkningsvärdt ymnigt dels på en gammal, af väder och vind illa medfaren
ullstrumpa, dels på en likartad vante. Att en med hänsyn till sitt val
af substrat annars så strängt specialiserad svamp som O. equina kunnat
trifvas äfven på detta, torde väl få tillskrifvas de förhållanden, under
hvilka strumpan och vanten i fråga varit i bruk — de stamma helt
säkert från den tid, då järnvägen byggdes här uppe. Man känner för
öfrigt en annan Onygena-arl, O. corvina Alb. & Schw., hvilken utom på
sitt vanliga substrat, multnande fjädrar, däggdjurshår o. dyl., äfven
anträffats på multnande tyg, »som sannolikt tillhört någon zigenares dräkt >
(Marshall Ward, Onygena equina Willd., a horn-destroying fungus.
Phil. Trans. Roy. Soc. Lond. Vol 191, 1899, p. 269). Det var sålunda af
ett visst intresse att äfven för O. equina konstatera en liknande
öfvergång från ett substrat till ett annat.
Onygena equina synes höra till våra sällsyntare svampar; den
uppfattningen får man åtminstone vid genomgående af litteratur och herbarier.
De fåtaliga svenska fyndorter för arten, jag lyckats finna, sammanställas
här nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
