Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(47)
Skåne: utan närmare angifven lokal. E. Fries, Flora Scanica 1835,
|). 355. I Uppsala Botaniska Institutions herbarium ligger äfven ett ex.
med etikett: Scania. Herb. E. Fries.
Bleking: utan angifvande af fyndorten. C. Aspegren, Blekingsk Flora.
1823, N:r 1531, p. 100.
Småland: Dädesjö. På ett gammalt born. Leg. .1. P. Gustafsson
1897 (Bot. Inst. herb. Upps.).
Södermanland: Vårdinge prästgård. Leg. T. Vesteruren 1895 (Bot.
Inst. herb. Upps.).
Uppland: »Upsaliæ in sylva regia in ungulis equinis fine sept. 1827.
Herb. Wahlenberg.» (Bot. Inst. herb. Upps.).
Slutligen kommer härtill den ofvannämnda fyndorten vid Abisko i Torne
Lappmark, hvilken torde vara svampens nordligaste kända förekomst.
Björn Palm.
Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter funnen fertil i Uppland.
I en uppsats i Svensk Botanisk Tidskrift för år 1907 omnämner dr.
G. O. Malme, att han ej lyckats anträffa mer än ett enda fertilt
exemplar af Parmelia tubulosa (Hagen) Bitter och detta i St. Malm (i
sydvästra Södermanland). Några andra uppgifter om förekomsten af fertil
P. tubulosa i Sverige föreligga, mig veterligt, icke. Fyndet af sådan i
Uppland torde därför icke belt och hållet sakna intresse och kan
möjligen förmå några af tidskriftens läsare att ägna uppmärksamhet åt
Hypogymniernas geografiska utbredning och särskildt deras fertilitet.
Under ett litet ströftåg i den lågvuxna tallskog, som omgifver mitt
föräldrahem i Gottröra socken i Uppland, den 18 aug. 1909, anträffade
jag till min glädje ett individ af ifrågavarande Parmelia, som var
försedt med ett 5 mm. bredt apothecium. Det växte på en 2 dem. tjock
tallstam och utmärkte sig, liksom öfriga på samma träd växande, genom
ett knotigt och ålderdomligt utseende. Tallen stod på ett med renlaf
beklädt berg. Samtliga träd på platsen voro rikt bevuxna med en
hängande Atecloria, många helt eller delvis förtorkade. Lokalen tyckes likna
de platser på Värmdön, där dr. Malme funnit Parmelia farinacea Bitter
(»de breda med renlaf och islandslaf beklädda bergsryggarna eller
hed-artade platåerna»).
På grund af den korta tid, som stod till mitt förfogande, hann jag
ej närmare undersöka omgifningarna. Omnämnas må dock, att den
tynande tallskogen var tätt öfverklädd med Alectoria, Parmelia physodes,
Evernia furfuracea, Cetraria glauca samt tlera andra busk- eller
blad-lafvar. Parmelia physodes, som eljest i trakten ytterst sällan utvecklar
apothecier, var rikligt fertil; man kunde på ett och samma tråd finna
ända till ett halft dussin fertila exemplar. Det ser ut, som om här
gjorde sig gällande några yttre faktorer, som särskildt befordrade
utbildningen af apothecier.
Fn noggrann undersökning på liera håll af ståndorter, hvilka i likhet
med denna i Gottröra utmärka sig genom riklig apothecieutbildning hos
lafarter, som eljest vanligen äro sterila, skulle helt säkert vara af
intresse såsom belysande vissa sidor af lafvarnas ekologi.
.4. H. Magnusson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
