Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(49)
bidragit till ott mera opartiskt bedömande af tidsepoken, att författaren
icke varit af tvsk nationalitet.
Vi ha alltså nu den botaniska vetenskapens historia nedskrifven ända
fram till år 1900. Kurt Sprengels Geschichte der Hotanik (l, 1817; II,
1818) var det första försöket att ge en sammanhängande framställning af
botanikens utveckling ända från antikens dagar. Än i dag har arbetet
sitt värde, om än den botaniskt-historiska forskningen sedan dess ändrat
uppfattning på inånga punkter. Samma år (1817) utkom också .1. A.
Schultes Grundriss der Geschichte und Literatur der Botanik von
Theophrastos Eresios bis auf die neuesten Zeiten, men Sprengels arbete blef
det grundläggande. Ar 1854 utkom Wincklers Geschichte der Botanik,
men det skulle dock icke bli detta i många afseenden förtjänstfulla
arbete förunnadt att länge föra den historiska botanikens talan, ty samma
år började Ernst Meyers stort planlagda Geschichte der Botanik att
utkomma med första bandet. Tyvärr blef det blott Ernst Meyer
förunnadt att föra sitt verk fram till midten af 1500-talet. Fjärde och sista
bandet utkom 1857. Det hade varit Meyers tanke att föra arbetet fram
ända till Robert Brown (omkr. 1830), men döden afklippte verket. Som
en direkt fortsättning af Meyers arbete kan Karl Jessens Botanik der
Gegenwart und Vorzeit (1864) betraktas.
Så utkom år 1875 Julius Sachs »Geschichte der Botanik vom 16.
Jahrhundert bis 1860 , i hvilket utomordentligt välskrifna arbete bela den
moderna botanikens utveckling skildrades med en blick för idéernas
genetiska växt och med en klarhet i valet af synpunkter, som var något
dittills ganska nytt inom den botaniska historieskrifningen. Att Sachs
därvid kom att bedöma Linné ensidigt och i stor utsträckning direkt
missvisande, är ett beklagligt lyte hos detta hans arbete, som visserligen
är förklarligt med tanke på Sachs’ hela forskningsriktning och som en
senare tid ju allmänt börjat erkänna. Med undantag af denna
felbedömning af Linné stå Sachs’ Geschichte der Botanik jämte Ernst Meyers
verk öfver de äldre tidernas botaniska forskning som de båda
standardarbetena i ämnet.
Det nu föreliggande arbetet af Reynolds Green är planlagdt som en
direkt fortsättning af Sachs’ skildring, hvars plan och allmänna
synpunkter i görligaste mån blifvit bibehållna. Sålunda sönderfaller också
Greens arbete i tre hufvuddelar: morfologi (med systematik och
paläo-botanik), anatomi och fysiologi. I ett inledande kapitel lämnas en
allmän öfversikt öfver de riktlinjer, utefter hvilka det botaniska
forskningsarbetet bedrifvits under den skildrade tidsperioden och mera bemärkta
forskare, som aflidit under dessa decennier, ägnas några orienterande
biografiska rader. Arbetet afslutas med en bibliografisk förteckning öfver
de arbeten, som omtalats, och en blick på denna författarlista ger en
god föreställning om verkets förtjänster och —brister. Om än Reynolds
Green som stilist icke kommer upp i jämnhöjd med Julius Sachs, så
gör hans bok dock ett mycket vårdadt intryck och han har lyckats väl
med det vanskliga företaget att servera det kolossala och brokiga
materialet i öfversiktlig och lättläst form.
Thorild Wulff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
