Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204)
dennes lokalförteckningar uppblandats med skolpojksfalsarier, som
äro svåra att särskilja från Olssons egna, helt säkert både
omfattande och värdefulla iakttagelser, ansett lämpligast att tillsvidare
icke upptaga hans uppgifter (jmfr särskildt Selim Birger, II p. 2).
Dess hittills kända förekomster i Sverige föröfrigt ligga som bekant
på Gotland, där den är tämligen jämnt fördelad öfver större delen
af ön (K. Johansson p. 158) och de nordliga fjälltrakterna med ett
antal fvndorter från Ume upp till Torne Lappmark (Hartman p.
125).
Pinguicnla alpina är en alpin växt med en del förekomster på
låglandet, hvilka i allmänhet tolkas som glaciala relikter. De
gotländska lokalerna, af hvilka jag dock visat alten del äro
nervand-ringar pä sena landvinningar mot slutet af litorinatiden
(Sernander 1894 p. 75), tillhöra denna senare kategori och äro närmast
alt sammanföra med de sydostbaltiska (jmfr t. ex. Kupffer p. 192).
De lappländska däremot utgöra en del af P. alpinas
hufvudutbred-ningsområde i Norden: de skandinaviska fjälltrakterna norr om
6()J. Såväl de svenska som de finska förekomsterna sammanhänga
intimt med de norska, hvilka bilda en serie af väldiga komplexer
från Saltdalen och kölden i S till Magerön i N och Sydvaranger i
O (Norman Del II 2:de Halvdel p. 466).
Redan i Nordlanden har I’, alpina dragit sig in från hafstrakterna.
»I den sydlige del af sin udbredning holder den sig udelukkende
til indlandet og den indre kyst. Forst lidt søndenfor den 69:de
breddegrad går den også ud på øerne» (Norman 1. c. p. 467). De
tvä Ire) återstående utbredningsområdena för Pinguicula alpina, som
komma betydligt längre söderut, ligga också inne i landet:
[»Merker i Norge enl. ex.» (Olssön p. 25)]; »Aalen, Katrineklimpen, 2,300’
o. II.» samt »Røros (Fabricius), hvor den (if. Wulfsberg) er
tem-/ °
melig alm fra 3—4,000 o. II. og har sin Sydgrændse i Norge, 62
34’» (Blytt p. 815).
Den nya Härjedalsfyndorten sammanhänger tydligen med
Rörås-fältet och torde, om nu Jäuitlandsförekomsterna och deras
växtgeografiska härkomst lämnas å sido, få anses som dess östligaste
utlöpare. Vi skulle sålunda här ha ett exempel på de enligt min
uppfattning talrika förbindelserna mellan Hororna i den norska och
den svenska delen af de centralskandinaviska fjälltrakterna.
1 l)à ej för de ifrågavarande lokalerna meddelarnamn (jfr not 111 |>. 11) upptagits, äro
de troligen i själfva verket Olssons egna fynd. Det bör ock framhållas, att i Herb.
K. Fries (Upsala) *igga exemplar, pà hvilka Friks skrifvit »Jemtlandia, Backman»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
