Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205)
Jag bar egentligen lämnat ifrågavarande lilla meddelande för att
pointera detta samband mellan Norges och Härjedalens alpina flora,
enär man härvidlag för ensidigt fäst sig vid de mera tempererade
växtformernas invandring västerifrån.
I allmänhet postulerade man fordom, alt Härjedalens- och
Jämtlands första fjällflora invandrat söder och öster ifrån. Redan år
1896 ställde jag häremot (p. 117): »till våra södra svenska
fjälltrakter i Jämtland och Härjedalen hafva de viktigaste florelementen
kommit från den västliga flora, som ej förstörts af den andra
ner-isningen och ej, som man antager, från den glaciala flora, hvilken
vandrade från söder, följande den bortsmältande landisens rand
upp genom Norge och Sverige.» Senare undersökningar ha också
gjort det allt mera troligt, att del var en tempererad och ej en
gla-cial flora, som pä låglandet och i dalgångarne följde landisen på
dess tillbakaryckande genom trakterna närmast söder och öster om
dessa landskap. Och om Härjedalen själft veta vi att tvänne
torfmossar från provinsens västra del, Fjällnäsmyren (Sernander 1902
p. 437) och Hede myr (Gunnar Andersson 1910 Tafel 2), i sina bot
tensediment föra en flora af minst så tempererad karaktär som
deras omgifningar i nuvarande tid. Däremot har man ännu få fasta
hållpunkter i frågan om, i hvilken grad denna västliga
invandringsström är interglacial eller senglacial eller öfverhufvudtaget om dess
egentliga ursprung.
Tager man Härjedalens alpina flora som en enhet, kunna dess
olika element ha kommit dels norrifrån från Jämtland, dels
västerifrån från Norge. Det torde vara tämligen plausibelt att de
element, hvilka saknas i Jämtland, eller endast anträffats i dess södra
delar, men hvilka äro mer eller mindre vanliga i Röråsdistriktets
fjälltrakter, i allmänhet leda sitt ursprung från väster. Till denna
grupp måste Pinguicula alpina föras. Ty äfven om Lundörrs- och
Drommen-lokalerna bekräftas, ligger dock elt stort svalg mellan dem
och de sydligaste utlöparne af det nordskandinaviska
utbredningsområdet: Varljället i Ume lappmark (Melander 1881 p. 100) samt
Saltdalen vid 66 38’. Mot elt antagande all den därjämte eller
uteslutande kommit öster eller sydost-ifrån l. ex. med den
afsmäl-tande landisen talar, att den, som äfven af Oi.sson p. 25
framhålles, saknas på Jämtlands silurslätter. Med kännedom om dessas
rikedom på glaciala former och deras förmåga atl hålla sig på låglandets
kalkkärr — jmfr Gotland — skulle den säkerligen med en sådan
invandringshistoria ha anträffats härstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
