Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren in der unmittelbaren Nachbarschaft, wo der Hoden im Jahre vorher
durch Kartollelbau mit Absicht gelockert und dann im Herbst vor dem
im nächsten Frühjahr erfolgten Aussetzen der Krdbeerpflänzchen mit
Naturdünger verbessert worden war. Die Anzahl derselben betrug 89.
die sämtlich von denselben beiden weiblichen Mutterpllanzen stammten
wie die obenerwähnten.
Der Versuch im zweiten Jahre nach dem Einpflanzen 31 Pflanzen der
weiblichen Form Anfang August mit ebensovielen der zwitterblütigen Form
die Plätze tauschen zu lassen, bewirkte keine Veränderung der Form.
Hieraus geht also hervor, dass die Formveränderung nur im
Jugendstadium der Pflanze möglich ist. Wie lange sie in der Entwicklung der
jungen Pflanze dauern kann, müssen weitere Versuche lehren.
Ob bei den beiden Formen einer Erdbeersorte die für die betreffende
Form charakteristischen Eigenschaften auch auf die Geschlechtszellen bei
deren Bildung übergehen können, habe ich noch nicht ganz untersuchen
können. Dass sich aber eine durch äussere Faktoren hervorgerufene
Eigenschaftsveränderung auch bei geschlechtlicher Vermehrung erhalten
kann, hat vor allem Tower (1906^ durch seine überraschenden
Untersuchungen der verschiedenen Formen des Coloradokäfers, die er
künstlich hat erzeugen können, dargelegt.
T. Hedlund.
Ytterligrare om Seirpus radicans Schkuhr.
Förliden sommar gjorde jag ctl par exkursioner I ill sjön Hallaren.
belägen på gränsen mellan Uppland och Västmanland. Som jag där fann
ofvanstående växt och hade tillfälle att göra en del iakttagelser utöfver
dem, Haglund meddelat i sin uppsats om den intressanta arten i
föregående häfte af denna tidskrift, torde följande vara värdt att offentliggöras.
Scirpus radicans hade af Haglund endast anträffats »i två diken om
30 meters längd hvardera — — »i ett 20-tal tufvor å ett mycket
begränsadt område inom Möklinta socken». Af mig har arten funnits
växande på liera ställen inom nämnda socken, vidare på ett område, som
jag har anledning antaga tillhöra Sala socken, och särskildt rikligt inom
Enåkers socken. Denna sistnämnda ligger i Uppland, och följaktligen
kan ett nytt landskap läggas till dem, från hvilka växten förut är känd.
livad som särskildt frapperade mig under mina exkursioner var den
ymniga frekvens Scirpus radicans visade på liera ställen. Den afmejades
till och med somligstädes till kreatursfoder. Scirpus siluaticus fann jag
däremot vid mina besök vara ytterligt sällsynt — endast en lokal
på de delar af den gamla sjöbottnen, jag genomströfvade. De båda ar
terna växte aldrig blandade. Särskildt rikligt träffas Scirpus radicans
invid den nyanlagda vägen mellan Enåker och Möklinta. På ställen,
som aldrig legat under den gamla sjöns yta, fanns växten understundom
i diken utefter vägen.
I motsats till Haglund fann jag den ofta växa i vatten. Några
ståndortsanteckningar från Scirpus rarf/cans-lokalerna anföras här nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
