Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(82)
Ett par ovanliga kulturflyktingar.
Cheiranthus Cheiri (L.). Sedan åtminstone ett tiotal år ser man denna
växt på södra sidan af Visby stadsmur i närheten af norderport. Den
blommar rikligt. Blommornas färg är som hos den vanliga odlade
formen gulbrun. Att äfven fruktsättningen är god, kan man sluta sig till
af det faktum, att växten har spridt sig till olika höjd ända upp till
murens öfre kant. Bland de blommande exemplaren förekomma såväl
ungplantor på rosetlstadiel som gamla vissnade och torkade stjälkar.
Inalles kan man räkna minst tjugu lefvande individ. Spridningsmedlet
har sannolikt från början varit vinden.
Af utländska Horor inhämtas, att Cheiranthus Cheiri förekommer på
gamla murar och på klippor, vild i södra Europa, t. ex. Italien,
Österrikes kusttrakter, Pyreneiska halfön, Frankrike, Belgien samt
naturaliserad på liknande platser i England. Enligt Garckes bekanta tyska flora
uppträder den, ehuru ofta obeständig, på många ställen långt upp i
Tyskland, såsom vid Paderborn, Halle, Aachen.
Denna växt har nog förr iakttagits förvildad i eller vid trädgårdar i
vårt land. Men att den äfven kan förekomma på sin naturliga ståndort
samt i åratal bibehålla sig och sprida sig, är af rätt stort intresse, ej
minst i klimatologiskt hänseende. Af utbredningen synes att den fordrar
maritimt klimat för att trifvas. Den förekommer sålunda vild vid
Adriatiska hafvets nordöstra strand men längre in i Österrike blolt förvildad.
Nämnda kusttrakter ha en vintertemperatur på c:a 4° C. och en
sommartemperatur om några och tjugu grader samt en årsnederbörd, som
är 2 à 3 gånger så stor som Visbys. Genom klimatets maritima
beskaffenhet erbjuder emellertid Visby gynnsamma förutsättningar för
växtens trefnad, och hvad som brister i nederbörd, kompenseras väl till
någon del genom stor luftfuktighet (jfr C. A. M. Lindman, Kärlväxtfloran
på Visby ruiner. Öfvers. K. V. Ak. Förh. 1895). Den låga
lufttemperaturen motvägcs till en del af den gynnsamma expositionen, som befordrar
instrålningen men minskar utstrålningen.
Triticum sativum Lam. Under nu förflutna sommar påträffade jag den
2 juli spridda tufvor af hvete längs ett kärr ösler om Visby. Afståndet
mellan de yttersta tufvorna var åtminstone 100 meter. Hvarje tufva var
inemot 10 centimeter i diameter och innehöll ett stort antal individ,
uppkomna fra n hvar sitt frö. Det föreföll därför, som om något eller
några individ stått på samma plats föregående år och frukterna på
grund af bristande spridningsmedel fallit direkt till marken och sålunda
hopat sig på ett för groningen och tillväxten ofördelaktigt sätt. Stråna
voro också korta och svaga, axen fåblommiga, delvis förkrympta.
Fruktsättningen befanns senare på sommaren vara klen, så att ett i
förhållande till strånas mängd ganska ringa antal frukter höll på att mogna.
Skulle alla frön lyckas att gro, blefve antalet strån nästa år sannolikt
ej större än i år.
Vegetationen i öfrigt på samma nivå utgjordes af sådana växter som
Carex lepidocarpa, panicea, pulicaris och stellulata, Epipactis palustris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
