Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(92)
Parmelia pertusa (Schränk^ Schær. funnen i Södermanland.
Innevarande års försommar utmärkte sig i Mälarprovinserna genom
en ganska ovanlig regnfattigdom. Vid midsommartiden voro till följd
häraf äfven de djupaste och mest otillgängliga kärren nästan uttorkade
och lokaliteter åtkomliga för undersökning, hvilka eljest endast med
svårighet kunna beträdas under sommaren.
När jag dagarna efter midsommar besökte min hembygd — den södra,
mera högländta och skogiga delen af Stora .Malms socken i
Södermanland — begagnade jag därför tillfället att som hastigast undersöka de
försumpningar, som omgifva ett par högmossar, Sörgölsstumossen och
Horskärrsmossen , i Sandviksskogen mellan Sörgölsstugan och Brännkärr
i St. Malm samt Järnbol i Björkviks socken. I)et obetydliga regn, som
föll redan den 26 juni, var synnerligen välkommet äfven för lichenologen,
då lafvarna härigenom blefvo lättare att iakttaga och samla.
Den södra, mot Brännkärr belägna sidan af Sörgölsstumossen är rik
på tufvor, och på dessa växa klibbalar, glasbjörkar, granar och tallar,
som på den sanka ståndorten föra ett tynande lif. Barken är klädd
af en rik lafvegetation, och särdeles ymnigt finns där Parmelia physodes
(L.) Ach. När jag under en exkursion till denna plats den 27 juni
ägnade uppmärksamhet åt denna ganska varierande Parmelia, frapperade
mig en del individ, som växte på alarna, hufvudsakligen ned emot basen.
De utmärkte sig därigenom, att bålflikarna voro tätare tryckta till
underlaget och starkt närmade hvarandra, hvarjämte färgen stötte något i
gulgrönt. Mest påfallande voro dock soralen, som bildade skarpt
begränsade, runda, höga vårtor uppe pà bålflikarna, en soralform, som icke
förekommer hos någon Hypogymnia. Vid undersökning med lupen
visade sig på bålllikarnas öfversida små, runda eller aflånga hål.
I verkligheten förelåg här en helt annan art än P. physodes, nämligen
P. pertusa (Schrank) Schær., som beträffande sporerna så betydligt
afviker från denna, alt den t. o. m. förts till ett annat släkte, Menegazzia
Mass. (jfr Th. M. Fries, Lich. scand., p. 118).
Eit par dagar senare anträffade jag samma art äfven i
Horskärrsmossen, likaledes i betydlig mängd. Här uppträdde den här och där
äfven på björk samt sparsamt och svagt utvecklad på gran. Apothecier
stodo ej att finna på någotdera stället.
Utan att beståndet behöfde beskattas för hårdt, kunde rikligt material
insamlas för mina Lichenes suecici exsiccati, och kommer arten där att
utdelas under no 176.
Detta fynd är ganska märkligt i ett par hänseenden. Efter
litteraturen att döma, hör I’, pertusa till de allra sällsyntaste bladlafvarna i
Skandinavien. Th. M. Fries säger om densamma i Lichenographia
scandinavica 1871 , p. 118: perpaucis locis apud nos hactenus lecta»
och anför endast en fyndort i Sverige, nämligen Femsjö i Småland. I
Finland var den 1871 anträffad på två ställen, i Karelen och i
Tavastland, och i Norge likaledes pä två ställen, vid Bingebu i
Gudbrands-dalen och på ett ej närmare bekant i västra delen af landet. För Sverige
och Finland hafva, för så vidt jag kunnat finna, några nya fyndorter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
