Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(93!
ej offentliggjorts, sedan Liclienographia scandinaviea utkom I Danmark
är arten ännu ej påvisad. I Norge har den ytterligare anträffats vid
Kollenestveiten i Granvin (J. IIavaas, Bergens Museums Aarbog. 190!),
p. 12 samt i ’finn (F. Kiær enl. B. Lynge, Botan. Notis. 1910, p. 11);
vid Ringebu har den återfunnits af Havaas.
Det är dock antagligt, alt /’. pertusa förekommer llerstädes i Sverige,
men att den förväxlats med ]’. physodes och, då den ej bär apothecier,
ej insamlats. Endast på ett analogt sätt synes det mig kunna förklaras,
all en i verkligheten så distinkt art som t. ex. P. tubiilosa så länge
blifvit nästan alldeles förbisedd. Till de uppgifter om denna arts
utbredning, som jag helt nyligen lämnat vid omnämnandet af fasc. VI at
Lichenes suecici exsiccati, kan nu tilläggas, att den i Sverige
förekommer så långt norr ut som i Jämtland; synnerligen vackert utvecklade
exemplar insamlades sistförflutna sommar på trätak vid Ristafallet i
Undersåker, och vid Enafors anträffades den ej synnerligen långt
nedanför trädgränsen
Om substratet anför Th. M. Fries: »rupibus adnata . IIavaas i fråga
om Kollenestveiten-fvndet: auf der Nordseite eines grösseren Steinbloeks. •
Beträdande Bingebu-fvndorten meddelar B. Lynge (efter Havaas): »Den
vokser der (Yaalelvdalen nær Stulsbroen) i betydelig Mængde paa en stor
mosgrod sten.» P. pertusa synes således förut i Skandinavien vara
funnen endast på sten eller på mossa öfver sten. f Södermanland växer
den vanligen direkt på bark; endast en gång anträflade jag den på och
bland en Hypnacé, som beklädde barken på en halfdöd alstam. Utom
Skandinavien uppträder den, att döma efter uppgifterna i litteraturen,
hufvudsakligen på bark. Endast för Storbritannien (J. M. Crombie,
British Lichens, p. 262) ställes substratet »ön rocks among mosses» framför
»ön the trunks of trees». Det vill alltså synas, som om arten nära sin
nordgräns hölle sig mera nere på stenarna.
I de länder, som ligga närmast intill Skandinavien, är P. pertusa
anträffad här och där. I Livland och Kurland är den funnen på två ställen
redan af A. Bruttan Die Lichenen Est-, Liv- und Kurlands (1870). p
.")4i; här växer den på trädstammar »in schattigen Lagen Några andra
än dessa och de finska fyndorterna upptager icke A. Elenkin i sitt
arbete Lichenes lloræ Rossiæ Mediæ (1906). För provinsen Preussen
uppgifver A. Ohlert [Zusammenstellung der Lichenen der Provinz Preussen
(1870), p. 31] en fyndort (substratet »Juniperus»), I Tyskland för öfrigt
skall den enligt P. Sydow (Die Flechten Deutschlands. 1887) förekomma
»an Laub- und Nadelhölzern in Gebirgen. Zerstreut». En
sammanställning af de spridda uppgifterna om dess förekomst här skulle taga allt
för stort utrymme i anspråk. Anmärkas bör dock, att arten synes
saknas på Biigen, i Hamburgs omgifningar och i Holstein samt i Westfalen
I Storbritannien slutligen är den funnen så långt norr ut som i södra
Skotland (J. M. Crombie, British Lichens. 1894.
För sin spridning är P. pertusa hufvudsakligen hänvisad till soredierna.
I allmänhet utvecklar den sällan apothecier. och inom Skandinavien äro
sådana öfver hufvud ej anträffade. De närmaste fyndorterna för fertila
exemplar äro Livland och södra Skotland. Det skulle kunna vara ganska
Svensk Botanisk Tidskrift 19111. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
