Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268)
i allmänhet, tjänstgöra som assimilationsskott, de nedliggande
sto-Ionerna som föryngringsskott och de på hösten från dem
utvecklade korta skotten såsom fortplantningsskott. Stolonerna äro under
sommaren tätt omslutna af sina bladslidor, hvilka merendels
fullständigt täcka internodierna (fig. 3). Men på hösten utböjas
sli-dorna af de framväxande axillärskotten och bilda en spetsig
vinkel mot strået (fig. 4) för att slutligen i halfvissnadt tillstånd intaga
mer obestämda lägen (fig. o). Vid västkusten (Skåne och Hero i
Norge) kunna stolonerna redan i augusti antaga del utseende, som
fig. 4 utvisar.
Vippan är i öfverensstämmelse med beskrifningen i Fries’ Mant.
11 rödaktig (»spiculis purpureis», då däremot om hufvudarten
säges »spiculis vulgo e viridi et violaceo eleganter variis»), lilen, 4—5
cm. x 0,1—1,5 cm., föga sammansatt, med parvisa, i det närmaste
glatta, i regeln alldeles uppräta vippgrenar. Af de två nedre
vippgrenarna är den ena vanligen 2(—3)-axig, den andra 1-axig.
Småaxen innehålla i allmänhet blott 3—5 blommor, en reduktion som
visserligen ej nämnes i Fries’ beskrifning på var. arenaria, men som
nödvändigtvis åtföljer växtens torftiga utveckling i andra
hänseenden. Ty bos alla af mig sedda småväxta former af Gl. maritima
äro också småaxen mindre och fåblommigare än hos individ af
normal storlek.
Utom den nu nämnda småväxta formen förekomma på Gotlands
stränder, fastän mer sällan, andra, som äro så storväxta och
rikblommiga, all de närma sig medelstora exemplar från Sveriges
västkust. Dylika gröfre, i tätare och större tufvor växande individ har
jag sett vid Burgsvik på näringsrikare jord vid den genom
järnvägsbanken afskilda bukten af Burgsviken. De saknade under
sommaren »rotslående» utlöpare, och på grund af markens tätare
beväxning kunde väl knappast några nedliggande stoloner komma
till utveckling. De utgöra en tämligen typisk (11. maritima. Andra
tämligen grofväxta former med en eller annan vippgren utspärrad
eller nedböjd i likhet med förhållandet hos en öländsk af K. F.
Dusén insamlad form, som af Lindeberg bestämts till (11. baltica
f. pumila, äro iakttagna vid Ronehamn (E. Th. Fries). De kunna
ej heller räknas till nar. arenaria men ingå åtminstone delvis i den
af L. M. Neuman i Sveriges flora definierade Gl. baltica. För
öf-rigt träffas smala och fåblommiga vippor stundom i samma tufva
som de mer frodiga öfvergångsformerna.
Det bör också nämnas, att var. arenaria förutom de sterila blad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
