Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272)
stoloiierna mycket tidigare än hos föregående art; de hinna under
sommaren längre i sin utveckling, och deras bas genombrytes
vanligen före hösten af birötter. Då de tillika äro fästade vid
stolo-nen medels ett kort och smalt skaft samt lätt afbrytas, eller hvad
man kan se på herbarieexemplar, där ej sällan ärr efter dem
kvarstå, sä är det uppenbart, att de äro konstruerade som
groddknop-par och äfven tjänstgöra som sådana. Härmed lorde man kunna
förklara den stora spridningen i de arktiska trakterna af denna art
i motsats mot en del andra småväxta Glycerin-arter.
Ehuru Hera utförliga beskrifningar på Gl. vilfoidea finnas, är
kännedomen om växten i vissa afseenden rätt ofullständig. Så
t. ex. nämnes ingenting om mogen frukt. På herbarieexemplar,
t. o. m. sådana som insamlats i slutet af augusti, har jag
förgäfves sökt efter frukterna. Månne växten alltid är steril? På alla
blombärande herbarieexemplar, som jag sett, voro ståndarknapparna
slutna, och hos de ej så fåtaliga exemplar, hvilkas pollen jag
undersökt, var detta skrumpet ocli i regeln innehållslöst. Hos ett
exemplar frän Grönland (Ikamiut) tycktes det dock till omkring 10 %
bestå af någorlunda utfyllda korn, men som knapparna voro slutna,
är ej troligt, att befruktning kunnat äga rum.
Småaxen beskrefvos först (efter ofullständigt material) såsom
2-blommiga (N. .1. Andersson 1862), sedan såsom 2— 3-blommiga
(Th. Fries 1870), hvilket alltid synes vara fallet på Spetsbergen
och kan hero på fyndorternas särdeles höga breddgrad (t. o. m.
öfver 80°). Sedan växten blifvit identifierad från fyndorter, som
ligga c:a 10 grader sydligare, angafs antalet blommor i småaxen
till »(4)3 — 1» (Krok 1899). Håller man sig till maximi-antalet,
som påträffas i vippgrenarnas toppar, (inner man nog utom hos
Spetsbergsexemplaren i regel 3—4 och hos Grönlandsexemplar ej
sällan 5 eller (hos ex. från Ikamiut) t. o. m. G. Då nu antalet
blommor i småaxen hos Gl. maritima var. arenaria på Gotland
vanligen är 3—5, vid Tromsö oftare 4—5, sällan ända till 7, så
synes häraf, att någon fullt tillförlitlig specieskaraktär ej kan
hämtas från småaxens byggnad i detta afseende. I sammanhang
härmed vill jag anmärka, att GI. vilfoidea från Grönland, enligt
herbarieexemplar, är mer högväxt och rikblommig samt synes ha
jämförelsevis smalare glumæ än exemplar från andra trakter. Måhända
har där en klimatisk ras utvecklats.
Jämför man dimensionerna hos strå, blad, inflorescens etc., så
finner man hos Gl. vilfoidea i regeln något lägre värden än hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
