Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyssnämnda var. arenaria, men maximivärdena för den förra falla
inom gränserna för variationerna hos den senare, möjligen med
ett par undantag. Vippans längd befanns hos Gl. vilfoiclea växla
mellan 20 och ,15 mm. (dock hos ett grönländskt exemplar t. o. ni.
40 mm.) och hos Gl. maritima var. arenaria från Gotland och
Tromsö mellan 35 och 55 mm. Yttre skärmfjäll var hos den förra
1 1,5 mm., hos den senare 1,5—2,5 (sällan 3) mm. långt.
Vippgrenarna lios Gl. vilfoiclea äro, såvidt jag sett, alltid fullständigt
glatta, men hos Gl. mar. var. arenaria kan man nästan alltid
upptäcka åtminstone något enstaka kort borst; blomfjällens yta hos den
förra är också mer slät, nästan utan spår af de hos den senare
uppträdande p a p i 1 ler n a.
I sammanhang med Gl. vilfoideas smärre dimensioner är bladets
inre byggnad stundom något förenklad. Men äfven här är det blott
fråga om en gradskillnad. I allmänhet ha stolonbladen utom
me-delnerven tre kärlknippen i hvarje bladhalfva liksom hos Gl.
maritima var. arenaria, men hos småväxta Spetsbergsexemplar kan
sidonervernas antal på hvarje sida vara reduceradt lil 1 två. I detta
sammanhang kan nämnas, att bladhalfvoriia äfven hos var.
arenaria, liksom hos Gl. vilfoidea äro nästan platt hoplagda, hvarför
bladen i beskrifningen snarare borde betecknas som conduplicata
än convoluta. Fördelningen af saftceller och ledceller hos Gl.
vilfoidea är densamma som hos Gl. maritima i allmänhet (Raunkiær
1. c. p. 639; Warming 1897 p. 193), i det att ledceller utkläda
bottnen på rännorna på bladets öfversida å ömse sidor om
medelner-ven. I förbigående kan emellertid nämnas, alt jag hos bredbladiga
former af Gl. maritima {— f. ex piano ta Lbg) funnit ytterligare ett
par dylika med ledceller utrustade rännor på hvarje bladhalfva.
Trots alla likheter kan del dock, särskildt på grund af
stoloner-nas beskaffenhet, ej blifva fråga om att ställa Gl. vilfoidea såsom
varietet under Gl. maritima. Ännu mindre skäl linnes att
sammanföra den med Gl. distans (L.) Wg.; blomfjällens konturer och
ståndarknapparnas längd (1,6—1,7 mm.) förbjuda hvarje försök i
den vägen.
Beträffande nomenklaturen har jag här användt det äldre och
mer omfattande släktnamnet; det torde väl i allmänhet utbytas mot
Atropis. Af den klara utredningen i Kroks uppsats framgår, att
namnet reptans numera, om man följer Wienerreglerna, ej kan
användas som species-namn, utan detta blir vilfoidea. Sättes den sys-
Suensk Botanisk Tidskrift 1910. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
