Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274)
tematiska rangen lägre, skulle däremot varietets-namnet l)li
rep-tans med Hartman, men ej Læstadius, såsom auktor.
Jag bifogar en lista öfver fyndorterna till de stolonbärande
exemplar af Gl. vilfoidea, tillhörande Riksmuseum eller Uppsala
Botaniska museum, hvilka jag haft förmånen att få undersöka. Norge:
Altenfjord (däribland Læstadii originalexemplar) och Varangerfjord.
Spetsbergen: Adventbay m. fi. st. Noivaja Semlja■ Arktiska Asien:
Minin-ön; Preobraschenie-ön; Beringssund. Arktiska Amerika med
Grönland: Ellèsmereland (78° 49’ n. br.); Atanekerdluk;
Auleitsivik-fjorden; Harön; Sabine Island; Godhavn; Unatoarsuk; »ad liltora
sinus Hua 25 aug. 1881 leg. Sylow’ (ex. i riksmuseum under namn
af Gl. marit. var. arenaria); Kung Oskars hamn; Königin Augusta
Thal.
4
Af den här ofvan (sid. 8) meddelade artlistan framgår, att
följeslagarna till Gl. marilima nar. arenaria utgöras nästan uteslutande
af nedliggande och småväxta former af strandväxter. Östersjöns
ringa saltball kan härvid indirekt och lokall ha någon betydelse,
nämligen på det sättet, all det sammanhängande växttäcket
(»gräsmattan8) förmår framtränga längre mol linjen för
medelvattenståndet och alt sålunda endast det allra yttersta strandbältet med sin
högre vindstyrka och till den kemiska sammansättningen ensidigare
(magrare) jordmån återstår för de ej i slutna bestånd växande
lialo-fyterna. Men ej ens de individ, som lyckats erhålla en plats på
högre nivå och längre från vattenranden (t. ex. Saticornia på
blottad jord i gropar eller på gångstigar) nå den storlek som frodiga
västkustexemplar. Däraf synes följa, alt markens ensidiga kemiska
sammansättning i hvarje fall spelar den största rollen. På högre
breddgrader it. ex. Tromsö) kan samma resultat mycket väl ernås
genom luftens och i synnerhet markens lägre temperatur
(fysiologiskt mager jordmån), liksom den arktiska Horan i allmänhet
bestar af lågväxta former. Gotlands vår- och sommartemperatur är
för öfrigt något lägre (omkr. 1° C.) än svenska västkustens på
samma breddgrad. Af intresse vore alf få säkert utredt, hvarest
Gl. maritimas nordgräns vid Östersjöns kuster går fram.
Den genomgående sträfvan att utbreda sig utefter underlaget, som
karaktäriserar de ofvan uppräknade strandväxterna, får tillskrifvas
klimatiska faktorer, i första rummel vinden.
Beträtlände egendomligheterna hos de reproduktionen tjänande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
