Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281)
Närke. — Se denna uppsats!
Scirpus radicans är tydligen en hydrofyt såväl i den nordiska
som i den medeleuropeiska vegetationen: »An Flussufern, oft im
Wasser, auf Sumpfwiesen, an Teichen, meist sehr gesellig.»
Ascher-son & Græbner p. 327. Af de två nordiska områden, från hvilka
de växtfysiognomiska förhållandena äro kända, sydöstra Finland
och Hallaren, komma förhållandena på den sistnämnda lokalen
öfverraskande nära de vid Årsta-mossen. Växplatsen är i båda
fallen diken. Haglund fann den (t911 s09) å ett mycket begränsadt
område i ett 20-tal tufvor i två diken om 30 meters längd
hvardera. Dahlgren såg den (juli och augusti 1910) på en mängd
lokaler öfver ett stort område, hufvudsakligen i diken
tillsammansmed ungefär samma hydrofyter som i Årsta-mossen, och äfven här
saknades den i dikessidornas Tussilago-biille.
Bägge fallen — detta framhålles också för Hallaren af Haglund
p. 112 — utgöra mycket sena invandringar. Hallaren sänktes
under det sista årtiondet, och det var i på landvinningarna
nvupp-tagna diken och blottade torfjordspartier, som Haglund och
Dahlgren gjorde sina fynd. Odlingarna på Årsta-mossen med dess
Sc. radicans-diken gjordes efter Hjälmar-sänkningen åren 1884 och
1886.
Hvarken vid Hallaren eller Årsta-mossen står Sc. radicans att
anträffa ofvan sänkningsområdet1 eller i något gammalt samhälle
inom detsamma. Förhållandena härstädes göra det också enligt
min tanke troligt, att Sc. radicans befinner sig i spridning inom
vårt land med långa hopp mellan de resp. pionjärstationerna,
möjligen också att spridningen — jag lämnar de ännu ej undersökta
Värmlandslokalerna å sido — helt nyligen tagit sin början.
Man har redan förut från Hjälmar-sänkningens landvinningar 2
märkliga exempel på långväga kolonister: Cineraria palustris och
Bidens radiatus. Sernander 1901 p. 398 och 404.
Det spridningsagens, som här varit verksamt, återstår att
bestämma. Att Sc. radicans för den lokala ökningen af sitt utbred-
1 Ett litet stycke ofvan sänkningsområdet har emellertid Sc. radicans hunnit.
Enligt Dahlgren p. (78) finnes den »invid den nyanlagda vägen mellan Enåker
och Möklinta. På ställen, som aldrig legat under den gamla sjöns yta, fanns
växten understundom i diken utefter vägen.» Detta är det enda positiva skäl för
hvad Dahlgren p. (80) framkastat som »ej omöjligt, att Scirpus radicans redan
före sjöns tappning vuxit vid dess stränder och sedan så småningom efter torrlägg-
ningen spridt sig på den nybildade fastmarken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
