Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285)
ning och det förekomstsätt, de f. n. ha i södra Sverige, får man
knappt det intrycket, att vi här öfver hufvud taget lia med
relikter att göra. För att man skall ha rätt alt tolka en växt som
relikt från ett föregående, klimatiskt olikartadt skede, måste den i
nutiden tydligen blott växa på enstaka, för densamma edafiskt
gynnsamma lokaler och sakna förmåga all i någon större omfattning
sprida sig till omgiliiingarna. Vidare bruka i allmänhet relikter
uppträda i begränsade växtsamhällen, hvilkas hela
fysiologiskt-växt-geografiska karaktär är olik den, som är vanlig hos traktens
öfriga formationer. Denna afvikande typ beror i de flesta fall på
två förhållanden, dels att de relikta arterna uppträda i relativt stort
antal, dels alt en del element saknas, som äro allmänna i den
öfriga lloran. Exempel på dylika växtsamhällen äro t. ex.
Stipa-lokalerna i Västergötland, de nedernorrländska sydlutorna och Ölands
och Gotlands alvarformationer-
Man finner lätt, alt de s. k. subatlantiska glacialrelikterna alls
ej uppträda på det sätt, som ofvan antydts. Tvärtom påträffar man
i så godt som hvarje något så när stor torfmosse en eller flera af
dem, och deras antal på hvarje särskild myr synes hero
hufvudsakligen på myrens storlek. Förekomsterna tilltaga i talrikhet
kontinuerligt norrut, ehuru naturligtvis med lokala anhopningar i de
trakter, där torfmossar förekomma speciellt rikligt, för att så
småningom omärkligt öfvergå i resp. arters sammanhängande
utbredningsområde. I många fall är det t. o. m. svårt att säga, om man
ej bör anse detta omfatta äfven resp. växts sydligare lokaler. Så
är fallet t. ex. med Carex chordorrhiza, Rhynchospora alba och Salix
phylicæfolia samt, för att nämna några af Sernander ej omnämnda
växter med likartad utbredning, ehuru tillhörande andra
växtsamhällen, Coeloglossum viride och Habenaria albida. Åtminstone är
det så godt som omöjligt att draga någon gräns mellan arter som
dessa och vissa andra, t. ex. Scheuchzeria palustris, Cornus suecica
och Riibus Chamæmorus, hvilkas sydsvenska lokaler väl utan
tvifvel falla inom deras normala utbredningsområde. Det är ju f. ö.
själfklart, att alla torfmossväxter måste bli vanligare norröfver, då
de här finna så ojämförligt mycket fler tjänliga ståndorter.
Man kan därför lätt förledas att som relikter från ett kallare
klimatskede tolka dylika växter, som med all säkerhet icke äro det.
Ett exempel torde särskildt väl kunna visa detta. Bland de fem
upplandsväxter, som Sernander i sin ofvan nämnda afhandling
anför som speciellt karaktäristiska subatlantiska glacialrelikter, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
