Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287)
sålunda först för c:a 700 år sedan höjt sig ur vattnet. Liknande,
om än ej så vackra förekomster har jag från samma trakt äfven
af Salix plujlicæfolia och Carex livida. Del intressantaste fyndet af
detta slag har dock gjorts af fil. stud. Erik Asplund, hvilken
påträffat Betula intermedia på en kobbe vid Trosa. En närmare
redogörelse för fyndet kommer att lemnas i nästa n:r af Sv. Bot. Tidskr.
Bland de växter, som Sernander räknar till sina subatlantiska
relikter, finnas äfven sådana som Carex globularis (v. Post o.
Sernander 1910, pag. 45), hvilkas hela utbredning har en östlig typ
och hvilka därför knappt ha kunnat gynnas i sin spridning åt
söder och väster af ett klimat, sådant som Sernander antar för sin
subatlantiska period. Det ligger väl närmast till hands att t. ex.
för Carex globularis anta en alltjämt fortgående spridning söderut i
likhet med hvad man måste anse fastställdt för den väldiga ström
af andra invandrare, hvilka liksom den inträngt och alltjämt
intränga från nordost.
Antagandet, att de s. k. subatlantiska relikterna skulle vara
re-centa nedvandrare, tyckes kanske svårligen kunna förklara den
starkt strödda utbredning, som många af dessa växter äga i södra
delen af Sverige. Emellertid kan man i liera fall, särskildt då det
gäller växter, hvilka som t. ex. Selaginella spinulosa och Equisetum
variegatum äro lätta att förbise, ined tämlig visshet antaga, att de
stora luckorna mellan de mellansvenska lokalerna vid närmare
efterforskningar till stor del komma alt fyllas. De landskap, som
speciellt äro af intresse härvidlag och hvarifrån äfven bristen på
uppgifter är särskildt i ögonen fallande, Dalarna, Hälsingland och
Gästrikland, tillhöra ju också Sveriges botaniskt sämst utforskade
delar. Vidare måste man betänka, att vi i de tlesta fall här ha
att göra med växter som mycket väl kunna tänkas förmå sprida
sig öfver mycket stora sträckor — Salices, Betulæ, orchidcerna
m. fi. med vinden, Carices etc. endozoiskt med fåglar.
I detta sammanhang böra kanske nämnas Sernanders
iakttagelser (Sernander 1899) öfver recent spridning af fjällväxter i
barrskogsregionen, alltså en företeelse, i viss mån analog med den här
behandlade. Detta fenomen bar f. ö. stor utbredning inom norra
Skandinavien. Så ha t. ex. i Nordreisen (Tromsö amt) de i
barrskogsregionen liggande, sandiga ängsmarkerna vid älfven
mångenstädes koloniserats från s. k. forskolonier. Från en forskoloni nära
gården Sappen antecknades 2ti/7 1906 bl. a. följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
