Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,169
ciliata, Gr. alpestris, Gr. ungusta1, Hijpnum Irachypodinm, Lescuræa
ri-gescens, L. Breidlcri, Cainpgliam stragulum.
Enligt författarens undersökningar utgör antalet mossor i
björkregionen 299, i videregionen .’500. Den förra siffran anses dock för låg, då
tiden ej medgaf någon fullständigare undersökning af björkregionen.
Kännedomen om den vertikala utbredningen af mossorna är ännu brisl
fällig. Dock torde såsom Kaalaas visat antalet mossor aftaga mol
höjden.
Mossornas individantal eller frekvens betecknas af författaren medels
si|fror (t betyder mycket sparsamt förekommande och 5 massvis
uppträdande). Af områdets arter ha 222 såsom medelfrekvens 1, 50 arter
medelfrekvensen 1 -5. Denna senare grupp förekommer i alla områdets
tre regioner och åtminstone i tvenne af dem i större mängd. Af dessa
må nämnas: Ptilidium ciliare, Jungermania inflata, J. alpestris, J.
ven-tricosa, J. minuta, Polytrichum strictiim, P. alpinum, Dicranum
elon-galum. G rim ni i a ericoides, Gr. fascicularis, Gr. ramulosa, Amblgstegium
iiduncum, .4. sarmentosum, Hglocomium proliferum, hvilka alla ha
medelfrekvensen 5.
Äfven redogöres för mossornas fertilitet. Af områdets 378 arter voro
200 fruktbärande (pleurokarper 27, lefvermossor 53 och akrokarper 120
arter). Detta oväntadt stora antal fruktbärande mossor torde kunna bero
på att blott fjälltopparna ha ett arktiskt klimat, under det att uti lägre
regioner trifs en yppig björkvegetation.
Vid redogörelsen för mossornas sannolika in vandrings vägar urskiljer
författaren fyra olika geograliska grupper:
1. Ubiquistiska arter, som äro utbredda öfver hela Nord-Europa
och i synnerhet öfver det skandinaviska florområdet.
2. Meridionala arter, som äro allmännare uti Götaland och
Svealand än uti Norrland och Lappland.
3. Boreala arter, som äro allmännare i norra Sverige och ofvan
björkregionen aftaga i frekvens.
4. Alpina arter, som i Skandinavien ha sitt frekvensmaximum ofvan
skogsgränsen.
De västliga och medeleuropeiska boreala och alpina arterna, som ej
iakttagits uti Nordasien, torde enligt författaren kommit söderifrån. De
västliga (d. v. s. i England förekommande) arterna kunna ha kommit
från väster. De östliga boreala och alpina arterna ha kommit från
öster. Från norden eller polartrakterna härstamma de mossor författa
ren kallat arktiskt alpina (jämf. öfversikten s. 242—245).
Till sist meddelar Jensen en detaljerad framställning af områdets
moss-samhällen
E. Adlerz.
1 Tagen i Lule Lappm. af E. Nyman enl. Haiihn, Musei Norv. bor. sid. 60.
Ref.
Svensk Holanisk Tidskrift l’.lln.
3(1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
