Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
spridningen, och i hvarje fall bli dessa saftiga pulpor aldrig
exponerade och kunna alltså ej heller tjäna som något synligt
lockbete på samma sätt som ett fröhylle.
Det ligger i detta sammanhang nära till hands att antaga, att
den uteblifna utbildningen af fröhylle hos Dillenia stode i något
samband just med att frukten ej öppnas. Det skulle ju tyckas
vara en tilltalande biologisk förklaring till reduktionen af fröhyllet
att antaga, att eftersom frukten ej öppnas och exponerar fröna, så
uteblir också utbildningen af den
speciella tillockningsväfnad, som
en näringsrik arillus ju alltid är.
Men mot detta uppfattningssätt
talar det enkla faktum, att äfven
Wormia-arler med ständigt slutna
frukter få sina frön omgifna af
köttigt fröhylle. Ett exempel
härpå är just den förut
omnämnda Wormia triquetra (afbildad i
Trimens, Hand-Book to the
Flora of Ceylon, Pl. III, London
1893), som aldrig öppnar sina
frukter såsom Wormia Burbidgei, men icke desto mindre äro där
fröna försedda med stort, vackert fröhylle (fig. 19). Några
tillfredsställande biologiska förklaringsgrunder till reduktionen af
arillus-väfnaden hos Dillenia finnas alltså knappast, d. v. s. man kan i
denna reduktion svårligen se någon s. k. ekologism.
Fig. 19. Wormia triquetra. Tvärsnitt
genom ett fruktämnesrum. Fröämnen
med fröhvlleanlag (a) (15/i)-
SAMMANFATTNING.
Som en sammanfattning af det ofvan sagda framgår alltså, att
Pierres uppfattning af fröets yttersta skikt hos släktet Dillenia
såsom ett med fröskalet fast sammanvuxet fröhylle är oriktig. Detta
framgår redan af en jämförelse mellan fröskalsbyggnaden hos
Dillenia och en med fröhylle försedd Wormia, hvilka bägge hafva fullt
öfverensstämmande fröskalsstruktur. Än ytterligare bekräftas det
af utvecklingshistorien, som visar, att det af Pierre som fröhylle
uppfattade fröskalsskiktet härleder sig från det yttre integumentet.
Den af äldre, företrädesvis engelska författare, t. ex. Bentham
och Hooker, förfäktade åsikten, att inom familjen Dilleniaeeae släk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
