Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
jag aldrig sett maken. Uti en i fjerde häftet af vår tidskrift för 1910
införd uppsats har Lektor .T. A. O. Skårman fäst uppmärksamheten å det
förhållande, alt ogräsen under år 1910 tyckas haft en alldeles ovanlig
frodighet; och så var fallet nu äfven här. Icke så mycket med
afseende å artantalet (jag räknade dock 41 olika arter) utan mest genom
hvarje växtindivids yppighet och frodighet var ogräsvegetationen här
rent af förvånande. Chenopodium album, hvilken som vanligt intog
mesta rummet, befanns vid mätning vara fullt manshög. Polygonum
convolvulus hade flere meter långa refvor, starka och kraftiga som
lianer. Prestkragarne voro större än de storblommiga odlade arterna.
De nyplanterade granarne tycktes ömkligen vara förcjväfda och — just
på den plats, der för mer än 20 år tillbaka Geranium bohemicum en
enda gång anträffats, stodo af densamma nu minst 100 individer, äfven
dessa frodiga och luxurierande samt nästan alla af en mindre buskes
storlek och omfång.
Enligt Professor Almquists ofvannämnda rön fordras för grobarheten
af bohcmicums frön en mycket hög temperatur. A den ifrågavarande
platsen råder också om somrarne en ovanligt stark hetta. Marken,
hvilken nästan uteslutande består af mosand, begränsas på tre sidor af
skog, som hindrar vindens tillträde; och på den torra platsen gassar
sålunda under större delen af dagen solen kraftigt och obehindradt.
Att under den omförmälda långa tidsperioden icke några
bohemicum-plantor visat sig, torde förklaras deraf, att sädes- och grässkördarne
under nämnda tid beskuggat undervegetationen och hindrat
bohemicum-fröen alt erhålla den för deras grobarhet erforderliga värmen.
Mars 1911.
K. Almgren.
Erythræa vulgaris funnen vid Vänern.
I augusti 1906, då jag besökte Lurö skärgård i Vänern utanför
sydspetsen af Värmlandsnäs, påträffade jag ett litet bestånd af Erylhicea
vulgaris (Rafn) Willd.
Så vidt jag kunnat finna, är detta första gången arten iakttagits vid sött
vatten. Fyndet gjordes vid en liten bukt på västra sidan af den del af
Lurön, som kallas Husö. Det område, där arten växte, var helt litet
och låg omedelbart intill sjön med ett mycket vindöppet läge. Marken
bestod af småsten med finare mellanfyllnad och var till öfvervägande
del fri från vegetation. De insamlade exemplaren af arten ifråga nå en
höjd af 16—18 cm.
Artens isolerade förekomst vid en insjö skulle kanske kunna antagas bero
på spridning medelst de liafsfåglar, som ofta besöka Vänern. Dock
förefaller det mig sannolikast, att vi här ha att göra med ett relikt
uppträdande.
Exemplaren äro öfverlämnade till Uppsala universitets botaniska
institution.
Sven Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
