Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
järnvägen vid Delsbo. Men omkring en kilometer norrut vid ån från
Stömnesjön väser dels ren f. aureum, dels mellanformer med ljusare
blommor. När man under fortsatt resa norrut har passerat de
sammanhängande åkerfälten kring Delsbo kyrka och kommer in i skogstrakten, finner
man redan hufvudformen allenarådande likasom vid vägarna genom
Bjursås.
För att nu om möjligt uppsöka gränsen väster om Delsbo station
gjorde jag en cykeltur på vägen mot Ljusdal. Till en början syntes
blott f. aureum. men vid ån. som leder sjön Långens vatten ned i
Stömnesjön. ljusnade plötsligt blomfärgen hos talrika individ, och något
hundratal meter västerut försvunno mellanformerna nästan fullständigt och den
ljusblommiga hufvudformen var snart allena rådande. Skarpare
växt-geografisk gräns kan man knappast begära.
De på gränsområdet uppträdande mellanformerna, hvilka efter all
sannolikhet äro hybridogena. kunna uppdelas i följande:
b. Kronpip under full antes guldgul som hos f. aureum men vid
vissnandet hvitaktig. Hos f. aureum bibehåller pipen efter blomningen sin
guldgula färg .
c. Kronpip under full antes ljusare än hos f. aureum men ej hvit.
Bägge formerna öfvergå utan gräDS i f. aureum. Dessutom träffas
individ. hos hvilka somliga grenar ha blommor som f. aureum, andra som
formen b. Detta förhållande synes mig tala för den åsikten, att
mellanformerna äro korsningsprodukter mellan den ljusblommiga och den
mörkblommiga formen.
Det område, inom hvilket f. aureum dominerar eller nästan utesluter
hufvudformen. utgöres således af hela östra delen af Hälsingland med
undantag af trakten närmast Medelpad. Hur det förhåller sig med arten
i Gnarp, vet jag ej.
Inom Jämtland finner man kring Bräcke, i Östersundstrakten,
Unders-åker, Are, Enafors, Högåsen, Storlien öfverallt den ljusblommiga
hufvudformen. men blott undantagsvis några individ med mörkare gula
blommor, hvilka då i allmänhet tyckas tendera att bli brokiga af rödt cfr.
’ f. flagrans Behm;. I Medelpad är hufvudformen den dominerande
alle-städes> enl. E. Collinder. Medelpads Flora : frekvensen hos f. aureum är
en grad lägre. Om den fullt utpräglade f. aureum uppträder ensam i
några större delar af landskapet, torde väl dessa områden snarast vara att
söka kring flodernas nedre lopp.
Man skulle nu vara frestad att söka förklara den egendomliga
utbredningen af f. aureum i Hälsinglands och Gästriklands’.’ kustområde genom
nivåförskjutningarna efter istiden. Man skulle kunna tänka sig en
successiv nedvandring af varieteten på det efter hand torrlagda området,
under det att hufvudformen stannade efter. En tillfredsställande
förklaring synes emellertid för närvarande ej kunna fås på det sättet, att döma
af följande höjdsiffror. Nordgränsen för f. aureum ligger norr om Delsbo
station vid 50 à 60 m höjd. men västerut i närheten ligger den vid c:a
80 m. Söderut frodas f. aureum på omkr. 170 m. höjd vid Lillbosjön
Vid Ljusdal däremot dominerar hufvudformen vid omkr. 125 m. höjd.
Önskligt vore att få reda pä f. aureums västgräns i Hälsingland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
